Romerska bollspelare

I dagar som dessa då hela Europa samlas kring TV-apparaterna för att heja fram sina respektive landslag kan man fråga sig hur det stod till med fotbollen under Antiken? Även om vi den senaste månaden avnjutit fotboll från Olympiastadion i Rom, så fanns det tyvärr ingen fotboll under antiken i ordets egentliga mening, även om de använde såväl händer som fötter i olika bollspel. Det närmsta vi kan komma en äldre motsvarighet till fotboll, uppfanns (i alla fall enligt FIFA) istället i Kina under 400-talet f.Kr och kallades för cùjú, och det finns tråkigt nog inga indikationer på att detta var något som adopterades av vare sig grekerna eller romarna.  Antikens människor led emellertid ingen brist på bollsporter av andra slag, enligt de antika författarna ska det ha funnits flera olika sorters spel där man använde sig av bollar i olika storlekar. Ett av dessa som var populärt bland romarna kallades för Trigon, vilket ska ha gått ut på at tre män stod i en trekant och kastade bollen mellan sig. De tre spelarna, vilka skulle ta emot bollen med vänster hand för att sedan kasta den med höger, kallades för Trigonali. Det ska även ha funnits assistenter med i spelet, vilka förefaller ha n slags kombinerad roll av domare och bollkallar och som gick under benämningen Pilecripi. Uppenbart var det också accepterat att fuska. I Petronius bok Satyricon får vi vet att den rike och korpulente Trimalchio gärna ägnade sig åt bollsport av detta slag, men att han var för lat för att fånga bollen och lät istället en av hans slavar hämta en ny boll till honom var gång det var hans tur att kasta.

En annan populär romersk bollsport var den s.k. Harpastum. Denna sport verkar ha varit betydligt mer våldsam än Trigon, då två lag här tävlade om att hålla bollen på sin planhalva så länge som möjligt, genom att kasta den till sina medspelare. Det andra laget skulle försöka stjäla bollen och i sin tur se till att hålla den inom sitt lag. Det mesta förefaller ha varit tillåtet på planen, att slagsmål och wrestling uppstod under spelen hörde till det vanliga. Det sägs att Caesar ska ha beklagat sig över att enbart 25 personer hade dött under morgonens övningar av harpastum, och menat att om man inte gjorde spelet lite tuffare skulle han förbjuda att det spelades av andra än kvinnor. Det hindrade dock inte att såväl Caesar som hans soldater själva sägs ha ägnat sig åt sporten som en form av motion, så hur våldsamt det egentligen var kan man kanske ifrågasätta lite. Författaren Suetonius berättar att även Augustus uppskattade att träna med bollar, såväl små som stora. Huruvida detta var i form av lagsporter eller om kejsaren lekte med sina bollar på egen hand förtäljer dock inte historien.

En annan bollsport som romarna uppskattade var Follis. Här ska man ha använt sig av en boll som vanligtvis var gjord av urinblåsan av ett djur och vilket även den kallades follis. Det är inte speciellt mycket känt kring hur denna sport egentligen utövades, men man ska ha kastat upp bollen i luften, kanske inte helt olikt hur dagens volleyboll fungerar.

Även om så mycket inte är känt kring dessa olika bollsporter, så vet vi mer, tack vare den romerske författaren Martialis, hur själva bollarna (eller pila som de kallades på latin) såg ut. Det fanns bollar i flera olika storlekar, troligtvis beroende på vilket spel de var ämnade att användas i. Det vanliga var att de var gjorda av en urinblåsa, men medan vissa var förstärkta med läder runt sig för att klara hårda tag, var andra uppstoppade med fjädrar, medan en follis ska ha varit fylld med luft.

Frågan är kanske hur vanligt det var med bollspel bland romarna? Ser vi till källorna så förefaller det mest ha varit populärt bland de högre samhällsklasserna, men det är kanske inte så konstigt då vi inte har speciellt mycket information om hur ”vanligt folk” levde. På basilikan i Pompeji finns en graffiti som upplyser om att Epaphra var dålig på att spela boll. Om detta är för att han var en av de få i Pompeji som ej behärskade bollspelen, eller om det är ett inslag av den Pompejanska humorn som syftar på bollar av ett helt annat slag kan man dock aldrig veta.

Så inför den stundande EM-finalen mellan England och Italien, så kan vi således konstatera att även om engelsmännen glatt skryter om att ”It’s coming home”, så saknar Italienarna ingalunda bollkänsla ur ett historiskt perspektiv. Huruvida romarna var lika duktiga på att filma som dagens italienska bollspelare är står det dessvärre inget om i de antika källorna, men kanske är det ett okänt arv från antiken som får dagens stjärnor att glatt kasta sig ner vid minsta beröring?