När man ser turister komma gående längs med Via del’Abbondanza, Pompejis huvudgata, så kan man vara ganska så säker på att de flesta stannar på ett speciellt ställe och halar fram mobilkameran. Mitt bland de romerska gatstenarna finns det nämligen en bild på en fallos ( ja, ett annat ord för penis) vilket de flesta besökare tycker är långt mer intressant än de omgivande ruinerna. Fortsätter man att gå runt om i staden så finner man snart att dessa fallosar går att hitta lite överallt, ibland på fasader, ibland på väggmålningar. För de som inte fått nog av dessa inne i Pompeji går det sedan alldeles utmärkt att köpa med sig en egen fallos i valfri storlek från något av souvenirstånden (alltså tälten där man säljer souvenirer, inget annat) utanför den arkeologiska parken. Dessa finns även som halsband och örhängen för den som föredrar det och ja, det är faktiskt kopior av riktiga romerska smycken man har hittat, hur konstigt det än må låta.
Varför var då romarna så förtjusta i dessa dick pics av olika slag? Ser man till det manliga romerska idealet så var dessa gigantiska penisar inget som man suktade efter (huruvida de romerska kvinnorna höll med om detta förtäljer inte historien). Statyer av män och gudar visar istället på små pojkaktiga penisar, desto mindre desto bättre. Ser vi till den erotiska konsten i Pompeji så förhåller det sig tvärtom. Här ser vi erigerade penisar av gigantiskt format. Guiderna brukar glatt mena att när det kommer till avbildningarna på väggarna eller gatorna, så pekar de helt enkelt mot bordellerna som en slags vägvisare. Detta är väl kanske en sanning med modifikation. Följer man dessa penisar så kommer man antagligen till en pompejansk bordell förr eller senare, men sanningen är att det gör man nog ändå eftersom det finns ganska gott om denna sorts etablissemang i staden. Flera av dessa penisar förefaller emellertid verkligen fungera som en slags vägpekare, någon annan förklaring kan man helt enkelt inte hitta till att de sitter på en fasad och tydligt pekar ut en speciell riktning. Var de pekar på har vi tyvärr ingen aning om. De är egentligen de enda slags vägvisare vi kan hitta inne i Pompeji, i en stad som saknade trafikmärken eller skyltar för gatunamn. Kanske var de helt enkelt ett utslag av pompejanernas humor, som av de olika inskrifterna på väggarna runt om i staden att döma var oerhört penisfixerade.
Lika svårt är det att förklara de skyltar med glada hoppande penisar vi hittar på ingången till ett bageri. Det handlar knappast om att man annonserar att man har kuk-gott bröd, mer troligt är att det handlar om en lyckobringande symbol eller helt enkelt en symbol för guden Priapus. Att man hade olika avbildningar av gudar på fasaderna till kommersiella lokaler hörde till vanligheterna. Dessa gudabilder användes sannolikt inte som reklamaffischer utan hade istället en beskyddande funktion.
En annan tråkig, men mer verifierad teori är också att dessa fallosar fungerade som skydd mot onda krafter, som ett tecken på välstånd (hmm…) eller som fruktbarhetssymboler. Ser vi till olika väggmålningar föreställande guden Priapus hållandes i sin extrema Petter-Nicklas, har de tolkats som att denne trädgårdsgud visar på sin enorma fertilitetskraft, både över växter och människor. Det fanns en tro kring att en erigerad penis hade en enorm fertil kraft, vilken var stark nog att hålla det onda ögat borta. När det kommer till smycken av olika slag föreställande penisar, ofta med små vingar på, hade faktiskt ett namn, fascinus. De var helt enkelt lyckoamuletter. Romarna, hur tuffa de än må ha varit, var också enormt vidskepliga och tron på at någon kunde lägga en förbannelse över en enbart genom att få ögonkontakt var utbrett. Att gå med en liten penis runt halsen var alltså något som kunde avvärja detta. Att dessa ibland även hade vingar, betydde bara att de var ännu starkare i sin kraft.
Även om vi vet att kulten kring de gudomliga fallosarna var utbredd över hela Medelhavsvärlden så är det emellertid vissa saker som är svåra att förklara med Pompeji. Ser vi till grannstaden Herkulaneum så hittar vi betydligt färre penisar på väggarna. Det handlar antagligen inte om att de boende här var mer pryda utan om att man helt enkelt hade en annan trend när det kom till hur gator och hus såg ut. Det har återfunnits flera små vindspel med fallosar, troligen avsedda att hängas i dörröppningarna, så det mesta tyder på att man även här förlitade sig på dessa lyckobringande symboler. Ser vi till alla de kontexter där vi hittar dessa fallosar i Pompeji, samt den enorma mängd snuskiga inskrifter och bordeller man har här, kan man kanske tänka sig att fallosarna i Pompeji inte enbart berodde på en extrem vidskeplighet, utan kanske även på en pompejansk porrig humor.
Garum, Gudar & Gladiatorer 