Gladiatorerna – Roms manliga sexsymboler

Gladiatorerna var den romerska världens superstjärnor, brudmagneter och inte minst sexsymboler. Deras våldsamma kamper på arenorna var något som romarna älskade, och enligt de antika texterna förefaller det som att desto blodigare och brutalare, desto bättre.

Även om många romerska män säkert såg upp till och avundades gladiatorernas manlighet, var det de romerska kvinnorna som föreföll vara mest betuttade i dessa muskulösa machomän. På väggarna till gladiatorbarackerna i Pompeji finns flertalet graffiti bevarade om hur populära stadens gladiatorer var bland kvinnorna. Vid utgrävningarna av staden hittade man även kvarlevorna en kvinna inne i gladiatorbaracken tillsammans med de manliga kvarlevor som tros tillhöra gladiatorer. Kvinnan var klädd i dyrbara smycken och tillhörde således sannolikt Pompejis överklass. Hur hon hamnat inne hos gladiatorerna kan man bara spekulera kring. Kanske är det som en del vill tro att hon var en gift kvinna som hade en gladiator som älskare, kanske hade hon bara tagit skydd från vulkanen och råkat hamna just där.

Det finns emellertid flera historier om hur överklassens damer hade svårt att hålla händerna i styr när de mötte en gladiator. En av de mer skandalösa historierna är den om Eppia som var gift med en romersk senator. Hon träffade gladiatorn Sergius och blev så pass förälskad att hon lämnade make och barn och rymde med honom till Alexandria. Författaren Juvenalis, som är det som beskrivit denna skandal, förklarar att ingen förstod riktigt vad hon såg hos honom, då hela hans ansikte var vanställt, men fortsätter sedan med konstaterandet att han var ju en ändå en gladiator, vilket förklarar allt.

En annan dam från finare familj var Faustina som var dotter till kejsaren Antoninus Pius (86-161 e.Kr) och fru till den blivande kejsaren Marcus Aurelius (121-180 e.Kr). Hon hade sett några gladiatorer promenera förbi och blivit vansinnigt förälskad i en av dem.  Faustina  erkände detta till sin make, som gick till prästerna och undrade hur han bäst skulle hanterat detta. Deras råd var att han skulle låta döda gladiatorn och sedan låta Faustina gnida in sitt underliv med dennes blod och därefter ha sex med sin make. Detta verkar ha fungerat utmärkt för enligt skriften Historia Augusta så upphörde förälskelsen efter denna behandling. Skvallret hade emellertid tagit fart och många menade att sonen Commodus nog var avlad av en gladiator och inte av kejsaren. Inte blev det bättre av att blivande kejsaren Commodus var helt besatt av gladiatorer och själv gärna slogs på arenan, vilket många tog som bevis för att han hade gladiatorblod i sig.

Gladiatorerna kanske var superhjältar, men samtidigt tillhörde de också den lägsta samhällsklassen då de ofta var slavar eller krigsfångar. De hade trots detta en enorm status och de rika romare som hade råd köpte sig ofta en gladiator att ha som personlig livvakt. För de romare som misströstade över att de saknade gladiatorernas sex appeal fanns det också hopp. Gladiatorernas blod och svett samlades nämligen upp i burkar och såldes som parfym eller afrodisiakum. Detta medförde att även en vanlig romersk man kunde komma hem och överraska frugan med att lukta som en svettig gladiator, och på så sätt kanske få lite fart på kärlekslivet även om han inte såg ut som Russell Crowe.