Den tredje augusti varje år firade romarna en av sina mer obskyra och barbariska högtider nämligen Supplicia Canum, ”Straffandet av hunden”. Under denna dag lät man korsfästa hundar och bar dem sedan i procession genom staden. I samma procession ingick även gäss, som till skillnad mot hundarna hyllades stort och smyckades i guld och purpur och bars fram på speciella bärstolar. Efter att Kejsar Konstantin lät förbjuda korsfästelser, ändrades även denna ritual, och man hängde då istället upp hundarna på stora Y-formade konstruktioner.
Enligt de antika källorna var anledningen till denna festival att man firade minnet av när Gallerna försökte inta Rom år 390 f.Kr. Efter att ha besegrat de romerska soldaterna vid floden Allia, kunde de sedan utan problem marschera rakt in i Rom och belägra staden. Många romare flydde ut på landsbygden, men de som var kvar hjälptes åt att samla mat, vapen och värdesaker och söka skydd uppe på kullen Capitolium där även det viktigaste templet, det kapitolinska templet låg. Gallerna försökte att storma även Capitolium men då detta inte lyckades valde de att istället belägra kullen från alla håll. Belägringen pågick i över ett år, sedan upptäckte gallerna en natt att det fanns ett sätt att ta sig upp på Capitolium osedda. Gallerna lyckades ta sig hela vägen upp utan att någon märkte det, men när de var uppe på klippan och gjorde sig redo att slå till så vaknade gudinnan Junos heliga gäss som förvarades vid templet. De började då flaxa och kackla så pass mycket att romarna vaknade och kunde kasta ner inkräktarna och på så sätt rädda Rom.
Att det var just gässen som hade väckt romarna, medan deras vakthundar och vaktsoldater sovit utan att märka något ska således vara bakgrunden till Supplicia Canum. Att hundarna hade misslyckats med att göra sitt jobb och väcka romarna den natten medförde att denna långsinta ritual spelades upp varje år. Roms gäss skulle hyllas för sina anfäders heroiska kacklande, samtidigt som hundarna skulle straffas för de tidigare generationer hundars slapphet. Det kan väl kanske diskuteras huruvida dåtiders romerska hundar verkligen uppfattade denna procession som ett varnande exempel på vad som kunde hända om man inte vaktade sina ägares hus ordentligt. Festivalen handlande naturligtvis mer om att minnas detaljerna av en viktig historisk händelse, vilket i detta fallet tyvärr kom att yttra sig i en brutal form av djurplågeri.
Även om just denna festival är något som upprör alla oss hundälskare, kan vi lugna läsarna med att romarna i vanliga fall förefaller ha tyckt mycket bra om sina hundar och tagit väl hand om dem, något vi kommer att berätta mer om i ett framtida inlägg.
Garum, Gudar & Gladiatorer 