I Roms östra delar, precis bredvid stadsporten Porta Maggiore, hittar vi ett av romarrikets märkligaste gravmonument. Graven är uppförd i form av en gigantisk antik brödugn med reliefer upptill som visar de olika momenten som ingår just i brödbakning. Utifrån inskriften på graven så vet vi att gravmonumentet tillhör bagaren Eurycases. Vem var då denne Eurycases? Sanningen är att vi vet inte speciellt mycket mer om honom än utifrån den information vi hittar på graven. En inskrift låter visa att hans fullständiga namn var Marcus Vergilius Eurysaces och att han var bagare och entreprenör, samt statlig tjänsteman, vilket antagligen betyder att han var kontrakterad för att leverera bröd till den romerska staten. Hela inskriften är dessvärre inte bevarad, så har det funnits mer information här så har den tyvärr gått förlorad.
Vad vi dessutom vet bara genom att slänga ett ögonkast på graven, är att denna snubbe måste ha varit ofantligt rik. Det lär inte ha varit direkt billigt att låta uppföra ett gravmonument av dessa mått, samtidigt som platsen där den är belägen måste ha varit extremt attraktiv. Romarna tillät nämligen inte att man begravde sina döda innanför stadens gränser utan gravarna var placerade längs med gatorna utanför stadsgränsen, det s.k. pomerium. Desto närmare själva pomerium man hade sin grav, desto finare ansågs det vara, och denna grav låg precis vid stadsgränsen och intill Porta Praenestina som Kejsar Claudius lät uppföra många år senare.
Många forskare menar att Eurycases var en libertinus, dvs. en frigiven slav. Om detta stämmer går det faktiskt inte att säga något om. Det finns ingen inskrift eller annat som pekar ut Eurycases som frigiven, utan det är främst utifrån andra ledtrådar som många tror att han måste ha varit en före detta slav. Först och främst är det namnet. Eurycases är ett grekiskt, inte ett romerskt namn. Många menar att om han varit en vanlig romare så skulle han naturligtvis ha haft ett romerskt namn och just det faktum att han var av grekisk härkomst menar en del kan tyda på att han var en före detta grekisk slav. Ett annat argument är själva yrket. Det var ofta slavar som bakade brödet, medan frigivna kunde äga själva bageriet. Nu kunde naturligtvis vanliga friborna romare också äga ett bageri, så kanske inte heller detta är ett speciellt starkt argument för Eurysaces härkomst. Det som slutligen brukar användas för att konstaterat att han måste ha varit frigiven är istället själva graven. Den anses vara alldeles för stor och vräkig för sin tid, då det byggdes någon gång mellan 50-20 f.Kr, och då överklassen, eller i alla fall många av överklassen, föredrog lite mer modesta gravmonument. Att vid denna tid ha låtit bygga detta jättemonument tyder enligt vissa alltså på att Eurysaces måste ha varit en homo novus, vilket kan översättas som nyrik frigiven fjant (sic!).
Något annat vi ofta kan läsa i böcker som diskuterar denna grav, är att Eurysaces var gift med Atistia. Vid utgrävningarna här hittade man nämligen en relief som föreställde en man och en kvinna, med tillhörande inskrift om att detta var Astitia som var en god kvinna och vars kvarlevor var placerade i en brödkorg. Arkeologerna tänkte naturligtvis direkt att detta måste höra till Eurysaces grav och snabbt så parades han således ihop med denna kvinna. Det låter onekligen rimligt att denna kvinna med brödattribut hörde till detta bakugnsmonument, enda problemet är att man vid utgrävningarna även hittade en inskription som visade att det funnits en till bagargrav här, som tillhörde Ogulnius och som enligt den funna inskriptionen bakade vitt bröd och var en god vän. Astitia kan alltså lika gärna ha varit Ogulnius fru som Eurysaces, det är ytterligare en sak vi faktiskt inte har någon aning om.
Tyvärr så har vi inte några andra gravar bevarade just på denna plats. Att Eurysaces monument klarade sig handlar enbart om att det råkade bli inbyggt i ett befästningstorn under medeltiden och när man i mitten av 1800-talet ville plocka ner det så hittade man denna grav. Ser vi till hur gravgatorna ser ut utanför Pompeji eller Ostia så var det ett enda myller av stora gravar längs med gatorna in till staden och det var naturligtvis samma sak. Tänk om den andra bagaren, Ogulnius, hade en ännu häftigare grav? Kanske var inte Eurysaces grav så stor och vräkig som vi tycker, utan ganska liten jämfört med de andra gravarna på platsen?
Vad man dock kan konstatera är att detta gravmonument är helt unikt. Det finns inget liknade bevarat i hela den romerska världen, så det är inte troligt att gravar av detta slag hörde till det vanliga. Oavsett om denna bagare var född fri eller frigiven så har han uppenbarligen gjort sig ett namn inom den romerska bageribranschen, både i livet och efter sin död. Kanske var det dålig smak och bristen av att kunna tolka de rådande trenderna som gjorde att Eurysaces valde denna grav, kanske var det bara ett utslag av väldigt skön romersk humor?
Bloggen tycker i vilket fall att det är lite elakt att kränka denna bagare genom att säga att han skulle ha haft taskig smak. Vi tycker att detta är en jättepiffig liten grav och kunde lätt tänka oss något liknande när den dagen kommer.
Garum, Gudar & Gladiatorer 