Bloggen drivs av riktiga hundälskare, så vad passar då inte bättre än att uppmärksamma antikens kanske mest berömda jycke: Kerberos. Denna mytologiska varelse hade till uppgift att vakta ingången till Hades (underjorden). Det var Kerberos som hindrade de döda från att lämna underjorden. Han viftade med svansen och öronen när de döda anlände, men om de försökte fly var han redo att förtära dem.
Ofta framställs Kerberos med tre huvuden. Detta tycks ha varit ett släktdrag. Hans far hette Typhon och var en månghövdad orm. Han hade även tre månghövdade monster som bröder, däribland den lerneiska hydran. Kerberos bror hydran var nästan lika berömd som honom själv. Hydran var en grotesk varelse och hade minst åtta ormhuvuden, varav det mellersta sades vara odödligt. För varje huvud som höggs av växte dessutom två nya ut.
Enligt vissa författare hade Kerberos långt fler än tre huvuden. I Hesiodos verk Theogonin (700-talet f.Kr.), som är den tidigaste litterära beskrivningen av Kerberos, har han femtio ormhuvuden. Skalden Pindaros (400-talet f.Kr.) hävdar däremot att det rör sig om hundra. Hos de flesta författare beskrivs Kerberos dock som trehövdad.
Kerberos framställs ofta med en orm som svans och med ormar som sticker ut från olika delar av kroppen. Att han ofta beskrivs som ormlik är föga förvånande med tanke på att hans mor Echidna var hälften orm. Hans far Typhon hade ju även flera ormhuvuden. Förutom sin ormlika natur och många huvuden hade Kerberos även andra egenskaper. Denna fasansfulla jycke åt rått kött, hade en giftig andedräkt, en skränig röst och ögon som glödde likt gnistorna från en smedja. Låter onekligen inte som en vovve man vill krypa upp i soffan och gosa med.
I den grekiska mytologin är Kerberos mest känd för sin medverkan i ett av Herakles tolv stordåd. Herakles är den grekiska mytologins stora superhjälte och han är vida berömd för sina stordåd. Dessa uträttade han på uppdrag av sin släkting Eurysteus som var kung i staden Tiryns. Herakles hade mördat sina egna söner under ett anfall av vanvett orsakat av gudinnan Hera. För att sona detta brott skulle han i tolv år tjäna sin släkting och göra allt som denne bad honom om.
Detta har gått till historien som Herakles tolv stordåd och i det sista stordådet förekommer Kerberos. Herakles hade fått i uppdrag att hämta denna monstruösa hund från underjorden. Innan han begav sig ut på sin våghalsiga resa besökte han staden Eleusis för att bli initierad i deras heliga mysterier. På så vis blev han befriad från dödens skräck och fasa. Därefter tog han sig till Tainaron i Lakonien, där han steg ner genom en mörk klippgrotta till underjorden.
På sin färd genom underjorden hade han sällskap av Hermes Psykopompos, de dödas ledsagare. Efter många äventyr nådde Herakles fram till Hades, underjordens härskare. Hades lovade Herakles att han skulle få med sig Kerberos om han utan hjälp av vapen kunde betvinga honom. Herakles gick då fram till det fruktansvärda odjuret och slog sina armar om dess tre halsar. Han lyckades behålla detta grepp, fastän Kerberos ormsvans bet sig fast i hans ädlare delar.
Herakles grepp om Kerberos var så hårt och fast att den fasansfulla jycken till sist, darrande av skräck, lade sig vid hans fötter och fann sig i sin fångenskap. Därefter tog Herakles med sig Kerberos till överjorden. Enligt en annan version av denna myt välkomnade Persephone, som var underjordens drottning, Herakles som sin bror och gav honom Kerberos i bojor.
Flera platser omnämns som den utgång genom vilken Herakles lämnade underjorden tillsammans med den tillfångatagna Kerberos. En av dessa är Herakleia Pontika som var en stad vid Svarta havets utlopp i landskapet Bithynien. Där växte det rikligt av den giftiga akonitplantan. Den romerske skalden Ovidius berättar att Kerberos inte var van vid dagsljus och därför blev förblindad och spydde upp en giftig fradga när han kom upp från Hades. Detta ledde i sin tur till att plantorna som växte där blev giftiga. Antikens människor var onekligen fantasirika när det gällde att använda mytologin till att förklara precis allt.
Berättelsen slutar med att Herakles visar upp Kerberos för Eurysteus. Den dödsförskräckte kungen ber då Herakles att genast återföra den monstruösa jycken till underjorden. Därmed var Herakles fri från sin tjänstgöring och hans stordåd var avklarade. Kerberos återvände till underjorden och kunde fortsatta sin tjänstgöring som dödens väktare.
Garum, Gudar & Gladiatorer 