Baiae, den numera sjunkna antika stad som ligger ca 30 km från Neapel, brukar ibland kallas för romarnas St. Tropez. Det var hit den rika överklassen åkte för att festa under de heta sommarmånaderna och det var här alla jet-set människorna höll till. Även om Baiae utifrån kartan kan förefalla ligga lite avsides, var under antiken så verkligen inte fallet. Det var just i denna region, vilken vi idag känner till som italienska Kampanien, som den romerska överklassen helst höll till när de inte var i Rom. Tvärs över viken låg Roms största hamnstad Puteoli och ute på udden söder om Baiae låg Misenum där den romerska flottan låg för ankar i fredstid. Namnet Baiae anses komma från Baius, rorsmannen på Odysseus skepp, vilken romarna trodde låg begraven i området. Här fanns även Avernussjön, vilken troddes vara ingången till Hades, vilket dock inte verkade avskräcka någon från att komma hit.
Det var emellertid inte Baiaes mytologiska historia som lockade utan snarare platsens luxuösa prägel. Det var här alla dåtidens celebriteter hade sina villor, inte enbart i Baiae utan även på Capri, i Pompeji och på andra platser längs med den underbart vackra Neapelbukten. Redan i april så brukade eliten åka hit och sedan stanna några veckor i taget över hela sommarhalvåret. Ville man spana på antikens kändisar så var detta onekligen rätta platsen att befinna sig på, för ska vi tro de antika texterna så var alla här. Redan under republiken förefaller Baiae ha blivit en kändismetropol med besökare som Pompejus, Lucullus och Marius som frekventa besökare. Caesar uppskattade stället så mycket att han lät bygga en villa här och det sägs att det var just i Baiae som Cleopatra befann sig då Caesar mördades. Under kejsartiden blev stället om möjligt ännu mer populärt och trots stadens dåliga rykte, eller kanske på grund av det, så vallfärdade den romerska överklassen hit.
Just att det var de mest celebra romarna som befann sig i Baiae har också bidragit till att vi känner till ganska så mycket om denna plats, eftersom den diskuteras flitigt av de romerska författarna. De flesta i den romerska eliten hade säkert önskat att ”det som händer i Baiae, stannar i Baiae”, men dåtidens litterära skalder var av en annan uppfattning. Vad romarna ansåg om Baiae varierade dock. Författaren Horatius förefaller ha älskat stället och förkunnar att Baiae är den härligaste platsen på jorden. Författaren Seneca skriver att även han var i Baiae, men att han åkte redan efterföljande dag då detta enligt honom var en plats man skulle hålla sig borta från på grund av den överdrivna lyxen och besökarnas promiskuitet och stökiga fester. Cicero hade själv en villa här, men verkar inte ha varit överdrivet förtjust i platsen då han enbart listar det som han anser vara diverse hemskheter med platsen. I sina anklagelser av Clodia, som vi kommer stifta närmre bekantskap med framöver i bloggen, beskriver han hur hon hade betett sig som en sköka genom att vara nere i Baiae och deltagit i långa dryckesslag och allehanda dekadenta fester. Det mesta vi kan läsa om vad som hände i Baiae är också av det mer skandalösa slaget. Det var här Caligula lät bygga sin berömda bro av pontoner och det var här Nero lät mörda mamma Agrippina. Poeten Ovidus tipsar i sin skrift ”Konsten att älska” männen om att vill de hitta en kvinna så ska de ta sig till Baiae då kvinnorna här var betydligt mera lättflörtade (och uppenbarligen mera lättfotade) än hemma i Rom. För den som ville träffa kvinnor här var det antagligen inga problem, speciellt inte om man kunde betala för sig. Baiae var nämligen också ett tillhåll för lyxprostituerade som knappast gick sysslolösa om vi ska tro de romerska ryktena.
Anledningen till att alla här tappade allt vett, var otrogna och allmänt sexgalna sägs ha berott på de varma källorna. De gjorde att kvinnorna blev som galna och även den mest skötsamma romerska matrona kunde ställa till det efter ett bad i Baiae.
Nu sade man kanske inte officiellt att man ville åka till Baiae för att festa som ett svin, utan skyllde istället på att denna ort var väldigt välgörande och stärkande ur ett hälsoperspektiv. Byggd på vulkanisk mark med otaliga varma källor så var det en ypperlig plats att anlägga badanläggningar på och romarna som älskade sina bad uppförde diverse olika antika SPA-inrättningar. Platsen verkar tidigt ha varit ha varit känd som en hälsofrämjande plats. Livius beskriver hur Scipio Hispallus år 176 f.Kr. skickades till Baiae (eller Aquae Cumanae som det ibland kallades) för att återhämta sig från den förlamning han ådragit sig då han ramlade av en häst. Detta fungerade sådär, eftersom Scipio Hispallus dog, men denna anekdot talar för att det tidigt fanns en tradition av att besöka Baiaes varma källor. En annan känd romare var Gaius Marius som 88 f.Kr. drog sig tillbaka till sin villa i Baiae för att på så sätt hoppas kunna lindra sina reumatiska besvär. Plinius den äldre, som under perioder också bodde här, berättar att mineralerna i Baiaes vatten kunde hela alla tänkbara krämpor och även idag talar man inom hälsokosten om fördelarna med vulkaniskt vatten. Det fanns alltså uppenbarligen personer som faktiskt åkte till Baiae för att bada istället för att festa, även om det ena nu inte nödvändigtvis måste utesluta det andra.
När arkeologerna började utgrävningarna av Baiae i början av 1940 så trodde de inledningsvis att de hade hittat olika tempel .Vid närmare undersökningar visade det sig att dessa byggnader, trots de otroliga utsmyckningarna, inte var några tempel, utan väldigt exklusiva romerska badinrättningar. Dessa bad har dock fått behålla namnen de fick när de hittades vilket gör det hela aningen förvirrande. Dianas tempel som alltså borde heta Dianas bad, är främst berömt för sin enorma spetsbågekupol, varav halva tyvärr har rasat. Detta bad var kopplat direkt till de underjordiska källor som fanns på platsen, ur vilka det även strömmade ånga, vilket måste borde innebära att detta var en slags gigantisk ångbastu. Inte långt därifrån ligger Mercurius tempel, även det ett bad, samt Venustemplet, som inte helt oväntat är ett annat bad. Förutom alla olika bad så ligger där flertalet villor, inte minst den berömda villa man tror tillhörde kejsar Claudius och vilken har en fantastiskt nymphaeum. Problemet med dessa är att de flesta ligger under vattenytan, men fördelen är att vattnet skyddat dessa sjunkna villor så att t.ex. mosaikgolven är perfekt bevarade och lätta att se vid dykningar.
Den vulkaniska miljö som gjorde Baiae så populärt blev också dess fall. Redan på 300-talet e.Kr. började man få problem med att vattennivån höjdes. Bradyseism, dvs när marken höjer och sänker sig, har med tiden medfört att en stor del av Baiae hamnade under havsnivån. Detta är kanske inget man ska vara ledsen över då det är just den del av staden som finns under vattenytan som idag är bevarad. Numera är Baiae ett populärt besöksmål bland turister och erbjuder såväl dykmöjligheter som chansen att undersöka denna sjunkna stad med båt med glasbotten. Även om ruinerna är autentiska, så ska man inte bli alltför exalterad över de sjunkna statyerna som bara är kopior. Originalen var faktiskt inte heller äkta vara utan antika kopior av olika kända hellenistiska statyer t.ex. Harmodius och Aristogeiton eller Athena of Velletri. För den som önskar se dessa äkta kopior, går det utmärkt att beskåda dessa i Baiaes eget lilla museum, tillsammans med en mängd andra fynd från denna fascinerande romerska sjunkna stad.
Garum, Gudar & Gladiatorer 