Unik grav nyligen upptäckt i Pompeji

Pompeji slutar uppenbarligen aldrig att leverera när det gäller arkeologiska underverk. I dagarna presenterades ett av de mest spektakulära fynd som någonsin har upptäckts i stadden, nämligen en grav tillhörande Marcus Venerius Secundio. Inne i denna grav har man hittat det hittills enda kända pompejanska exemplet av mänskliga mumifierade kvarlevor. Det rör sig om en manlig person som säkerligen är Marcus Venerius Secundio, eftersom det är hans namn som omnämns i inskriften utanpå graven, och han har inte bara delar av det vita håret bevarat, utan även en del av ena örat, samt tygrester kvar på kroppen.

Det som främst gör detta fynd så unikt, är att det i Pompeji vanligtvis enbart var barn som begravdes på detta sätt, då vuxna istället kremerades. Det finns förvisso en enorm mängd av skelett återfunna i Pompeji, men problemet med dessa är att det handlar om personer som omkommit i samband med Vesuvius utbrott och legat oskyddade under asklagren, vilket medfört att kvarlevorna varit i mycket dåligt skick då man återfunnit dem. Förklaringen till att denne man är i så bra skick kan bero på att förhållandena inne i gravkammaren har varit gynnsamma, eller, enligt arkeologen Llorenç Alapont, kanske beroende på att man på något vis behandlade kroppen innan den lades i graven.

I Pompeji, precis som i andra romerska städer, var det inte tillåtet med begravningar innanför stadsmurarna. Gravarna låg istället längs med de gator som utgick från staden och vanligtvis var gravens placering mycket viktig, då en grav som låg nära stadsporten ansågs inneha högre status jämfört med gravar som var placerade långt från staden gräns. Marcus Venerius grav ligger utanför den av Pompejis portar som kallas för Porta Sarno, även om namnet naturligtvis är ett modernt påfund, vad denna port kallades under antiken har vi ingen aning om. Porta Sarno är också en av de portar som är sämst bevarade idag och just det området har blivit ganska modest undersökt om vi jämför med Pompejis övriga områden. Under de senare åren har emellertid Universitetet i Valencia, tillsammans med arkeologerna i Pompeji, arbetat med att undersöka den gravnekropol som ligger här. Området är relativt svårtillgängligt eftersom delar av nekropolen ligger precis där järnvägsspåren går, något som också kan förklara varför man inte intresserat sig så mycket för denna nekropol tidigare.

Även om området idag kan upplevas ligga en bit avsides, var förhållandet under antiken antagligen mycket annorlunda. Den stabianska porten, eller Porta Sarno är nämligen den enda stadsport som var direkt sammanlänkad med Pompejis största genomfartsled, Via dell’Abbondanza. Den ligger också i området nära amfiteatern som vi vet var en av de mest besökta platserna i Pompeji och det bör av praktiska skäl ha varit genom denna port inte bara besökare, utan även de djur som användes i gladiatorspelen, borde ha anlänt till staden. Området har också en tydlig kommersiell karaktär med många barer och andra kommersiella verksamheter, vilket tyder på att det var många som uppehöll sig här, säkert i samband med att de besökte amfiteatern. Vid utgrävningar i början av 1900-talet upptäckte man också att den väg som utgick från utsidan av Porta Sarno troligtvis kan ha fungerat som en slags ringled runt staden. Det har tyvärr inte gått att göra utgrävningar för att undersöka det hela ordentligt, då delar av området där vägen förväntas vara dragen ligger under modern bebyggelse, men då man även hittat tecken på en ringled vid andra av Pompejis stadsportar är detta inte något som kan uteslutas. I vilket fall kan vi vara säkra på att detta var ett mycket trafikerat område och en av de stadsportar som bör ha varit av störst betydelse för Pompeji. Att ha sitt gravmonument placerat här måste ha varit ha varit ett tecken på hög status, såväl som på stor rikedom då platsen knappast lär ha varit av det billigare slaget.

Vem var då Marcus Venerio Secundio? Tack vare att kroppen var i så bra skick har det varit möjligt att göra olika analyser i Pompejis arkeologiska laboratorium, och man har kommit fram till att han var över 60 år gammal. Den övriga lilla information vi har om honom är främst den som framkommer på inskriften på den nyutgrävda graven. Namnet är emellertid känt i Pompeji sedan tidigare då det även förekommer på vaxtavlor som hittats hos bankiren Caecilius Jucundus då man grävde ut dennes hus på Via del Vesuvio i Pompeji. Ska vi tro dessa unika antika källor så började han som en statlig slav och var då kopplad till kulten av Venus Pompeianas tempel. Detta tyder på att han måste ha varit en högt uppsatt slav eftersom Venus Pompejana var hela stadens skyddsgudinna och hennes tempel inte bara det viktigaste i staden, utan även ett landmärke för hela Pompeji då det syntes på långt håll där det var placerat längst västerut på den pompejanska lavaplatån. Med tiden blev Marcus Venerius frigiven och avancerade då ännu mer i stadens kultämbeten. Han blev nämligen utsedd till en s.k. augustalis, som var en av dem som ansvarade för kejsarkulten. För att verka som augustalis krävdes det emellertid att man också hade såväl inflytande som pengar. Som Augustales förväntades man nämligen bekosta olika religiösa event, samt även uppförandet av olika byggnader. Ser vi till Marcus Venerius så framkommer det i inskriften på graven att han lät anordna grekiska och romerska spel (ludi) som varade i fyra dagar. Just omnämnandet att han skulle ha anordnat grekiska spel är även det något som är en helt unik upptäckt i Pompeji. Det har tidigare inte funnits några evidens för att man använde sig av grekiska i Pompeji, men just denna information om att man uppfört grekiska spel, visar på att även pompejanerna bör ha haft vissa kunskaper i grekiska, som var den tidens stora kulturspråk.

Att Marcus Venerius Secundios var en f.d. slav var troligtvis inte så problematiskt i en stad som Pompeji. En stor procent av stadens mest framstående män var frigivna och de förefaller inte ha haft de sämre här än någon som var född fri. Det de frigivna i Pompeji har gemensamt var att de ofta var väldigt framgångsrika företagare och på så sätt skapade sig stora förmögenheter. Tyvärr vet vi inte vad Marcus Venerius Secundios arbetade med, men för att han skulle ha råd att ta ett ämbete som augustalis, samt att skaffa sig en gravplats i detta eftertraktade område.

Själva graven är av en modell ganska vanligt förekommande i Pompeji, en murad gravkammare med olika avdelningar. Marcus Venerius ligger i den yttersta delen av graven, precis bakom fasaden med inskriften, men man har även hittat andra begravda i gravens bakre regioner. Dessa är emellertid kremerade och placerade i urnor. Där finns även en inskrift som visar att en av de begravda var Novia Amabilis. Flera tidningar hävdar att det var Marcus Venerius Secundios fru, men detta finns det inga som helst bevis för. Ser vi till Pompejanska gravar kan förhållandet mellan de personer som finns i dem vara oerhört komplicerat emellanåt. Det går inte heller att säga exakt hur gammal graven är. Vid tidigare utgrävningar i området kom arkeologerna till att platsen inte längre hade varit i bruk vid tiden för Vesuvius utbrott, och man tror att det beror på att området blev mycket skadat i den stora jordbävning som drabbade Pompeji år 62 e.Kr. Då Marcus Venerius emellertid förekommer på Jucundus vaxtavlor så bör han ha varit i livet runt 50-60 e.Kr, så gissningsvis byggdes graven vid tiden strax efter det.

Den stora frågan är dock varför Secundios inte kremerades? Man har hittat 44 inhumeringsgravar i ett område utanför en av de andra stadsportarna, Porta Stabia. Dessa är emellertid från den Samnitiska perioden och är således inte romerska. Detta är också enklare jordbegravningar och gravkammare. Ser vi till Pompeji så har man faktiskt enbart hittat ett enda exempel på en tidigare efter-samnitisk inhumering och detta var ett barn, där inhumering inte ansågs vara så ovanligt. Att Marcus Venerius Secundio begravts på detta sätt är alltså ett stort mysterium. Lite är det också det som är magin med Pompeji, just när vi tror att vi börjar förstå hur staden fungerade så dyker det upp något nytt. Utgrävningarna här är också långt ifrån färdiga så kanske dyker det upp fler gravar av detta slag med tiden.

Vill man besöka detta underverk så får man dock lugna sig lite. Idag är det nämligen inte möjligt att besöka denna grav om man kommer som turist till Pompeji, i första hand för att det ligger utanför ”vanliga” Pompeji och dessutom på fel sida av järnvägsspåren, men också för att utgrävningar ännu pågår, samt för att området är instabilt och tros kunna rasa. Planen är dock att stabilisera platsen så att turister ska kunna besöka den så fort utgrävningarna är klara, samt att på något vis inkorporera även detta området i Pompejis arkeologiska park.