Dagens händelse: Vesuvius utbrott år 79

Enligt den traditionella historieskrivningen så var det idag, den 24 augusti år 79, som Vesuvius fick det fasansfulla utbrott som ödelade inte bara Pompeji, utan även de andra städerna och villorna i området. Även om vi är vana att förknippa just denna dag med katastrofen, så tyder det mesta dock på att utbrottet inte alls ägde rum i augusti utan senare på hösten. Att 24 augusti anges i de antika texterna handlar med största sannolikhet om att man under medeltiden helt enkelt skrev av dem fel, vi kan i vissa avskrifter nämligen hitta även 30 oktober eller 1 november, vilket förefaller mer korrekt. Anledningen till detta är att offren i Pompeji hade kläder på sig som borde ha varit alldeles för varma för att man vanligtvis skulle bära dem i augusti, samt att många bär och frukter man hittat inte mognar i denna region förrän på senhösten. Det viktigaste beviset till att augusti inte är den troliga tiden för katastrofen kommer emellertid från en träkolsinskrift man hittade i Pompeji så sent som 2018. Den har antagligen tillkommit i samband med ett bygge av något slag, men det står tydligt att den är gjord 17 oktober år 79, något som skulle ha varit omöjligt om Pompeji redan låg under aska vid denna tid.

Oavsett när utbrottet inträffade så var det en av romarriket största katastrofer. Kampanien där Vesuvius ligger var en av rikets mest populära regioner och de flesta framstående romare hade en eller flera villor här. Regionen var också en stor exportmarknad till resten av riket när det gällde grödor av olika slag, eftersom den vulkaniska jorden var extremt bördig och kunde ge flera skördar varje år. Utbrotten var således en katastrof utan dess like, inte enbart räknat i människoliv utan även ekonomiskt sett.

Stratigrafiska studier har visat att utbrottet började någon gång kring lunchtid, med en första explosion som gjorde att det började regna aska över de kringliggande byarna. Kort därefter började det riktiga utbrottet då ett pinjeformat moln av gas och pimpsten bredde ut sig över himlen. Detta moln började under eftermiddagen lösas upp och gjorde så att pimpsten och aska startade att falla över byarna söder om Vesuvius, i första hand Pompeji, Stabia och Oplontis. Redan nu började det uppstå stora skador inne i städerna eftersom stenarna fick taken att rasa in. Det var emellertid fortfarande möjligt att fly, även om det blev svårare och svårare att ta sig fram på gatorna allt eftersom tiden gick.

I Herkulaneum hade man ännu inte haft några större bekymmer utan det var först på utbrottets andra dag de drabbades, då ett pyroklastiskt moln bestående av het aska forsade ner över staden i samband med att vulkanens krater började förstöras. Detta fanns det ingen möjlighet att överleva och hettan gjorde att det trä som fanns i olika strukturer Herkulaneum förkolnades. Senare samma dag svepte dessa brinnande moln även in över Pompeji och områdena runt omkring. Flera moln kom efter varandra och snart var städerna täckta av aska. Utbrottet fortsatte sedan i lugnare form under ytterligare en vecka, eller kanske veckor, innan vulkanen slutligen somnade igen.

Hur gick det då för invånarna i dessa städer? Ser vi till Pompeji så förefaller det som om de flesta trots allt lyckades att fly. Vi vet inte exakt hur stor populationen i staden var vid denna tid, men man brukar uppskatta den till runt 15 000 personer. Då mindre än 1500 personer återfunnits inne i Pompeji, så tyder de onekligen på att merparten lyckades ta sig därifrån, även om det naturligtvis kan vara så att de finns i områden som inte har grävts ut.

Ser vi till Herkulaneum så trodde man nämligen att merparten av invånarna hade klarat sig även där, då man enbart hittade ett fåtal skelett inne i staden. Först på 1980-talet, i samband med att man började gräva ut kustlinjen vid Herkulaneum, hittade man i båthusen över 300 personer. Dessa hade klamrat sig fast vid varandra, mellan 15–40 personer i varje kammare, och dött av den starka hettan. Att de hittades just där tyder på att de hade sökt sig till vattnet för att hoppas kunna bli räddade med båtar. Kanske resonerade personerna i Pompeji på samma sätt? Hamnen i Pompeji har tyvärr aldrig lokaliserats, då området där man tror den finns ligger under moderna byggnader. Längs med Sarnusfloden utanför Pompeji hittade man i slutet på 1800-talet emellertid stora grupper av personer som hade försökt fly, vilket tyder på att även dessa hade sökt sig till vattnet. Utan att göra nya utgrävningar är det emellertid omöjligt att göra en uppskattning av hur många som förolyckades, men med största säkerhet är det fler än vad man tror.

Det fanns likväl också några vi vet överlevde. Neapel och Sorrento hade klarat sig bra och de överlevande tog sin tillflykt dit. Dessa städer fick faktiskt speciella privilegier och ekonomiska bidrag just för att de så välvilligt tog emot flyktingarna från byarna runt Vesuvius. I Neapel så uppstod det till och med ett distrikt efter år 79 som hete Herculanensis, just för att så många av de som flytt från Herkulaneum hade flyttat just dit.

Hur kunde då antikens människor välja att bo på en sådan farlig plats? Egentligen är det väl en fråga man kan ställa även till dagens personer som bor i områden som löper hög risk att drabbas av naturkatastrofer. De flesta är väl medvetna om att det finns en risk, men anser att fördelarna överväger faran. Personerna i Pompeji visste sannolikt att Vesuvius var en vulkan, men eftersom den inte hade haft utbrott på 1500 år så fanns det ingen anledning för dem att tro att den skulle få ett vid denna tid.

Kan då detta hända igen? Svaret är väl kanske inte om, utan när. Vesuvius har haft återkommande utbrott allt sedan år 79 och även om det senaste inträffade 1944, så finns det inget som tyder på att vulkanen håller på att slockna, snarare tvärtom. Vesuvius är inte enbart klassad som aktiv, utan även som världens farligaste vulkaner, beroende på dess explosivitet och att den ligger i ett så pass tätbefolkat område. Den är emellertid också världens mest välbevakade vulkan så minsta tecken på förändringar i aktiviteten registreras direkt. Skulle den dock få ett utbrott så finns det, trots ambitiösa evakueringsplaner, troligen ingen möjlighet att rädda alla personer i området, vilket innebär att ett nytt utbrott antagligen blir en större katastrof än den som drabbade Pompeji år 79.