Bloggen har noterat att säsong 3 av serien Britannia hade premiär på HBO häromdagen. Vi måste, med viss skamsenhet, erkänna att serien gått oss helt förbi. Efter att ha sett trailern kände vi oss dock manade att omgående se serien och även skriva ett inlägg om Britannia som romersk personifikation. Vad menas med en personifikation? Det är helt enkelt ett ting eller ett abstrakt begrepp framställt som en person. I det aktuella fallet med Britannia framställde romarna Britannien i form av en kvinnlig krigare iförd hjälm och utrustad med spjut och sköld.
Under antiken var Storbritannien en romersk provins och personifikationen Britannia skapades ursprungligen av de romerska erövrarna. Det var kejsare Claudius som gjorde Britannien till en del av det romerska riket. Redan Augustus hade planer på att invadera ön men dessa kom aldrig till verket. År 40 e.Kr. samlade kejsare Caligula 200 000 män vid den engelska kanalen på den franska sidan, men enbart för att låta sina mannar samla snäckskal. Kanske var det menat som en symbolisk gest för att befästa att Caligula härskade över haven? Först tre år senare kom kejsare Claudius till skott och såg till att erövra Britannien.
Under sista århundradet f.Kr. blev Britannia det vedertagna latinska namnet för Britannien. Efter den romerska erövringen 43 syftade Britannia även på den romerska provins som innefattade två tredjedelar av ön. Romarna lyckades aldrig erövra den återstående norra delen av ön, vilket på ett ungefär motsvarar Skottland. Det norra (skotska) området kallade romarna för Caledonia. Som nordlig gräns för den romerska provinsen byggdes Hadrianusmuren i norra England. Folket som bodde i det romerska Britannien kallades för Brittani eller britter.
Claudius besökte Britannien medan ön höll på att erövras och ärades därför med epitetet Britannicus. Invasionen av de brittiska öarna var den territoriella erövring som fungerade som signum för hans regeringstid och något Claudius var mäkta stolt över. Vid utgrävningar av den romerska staden Aphrodisias i västra Mindre Asien (Turkiet) hittades 1980 en relief föreställandes Claudius och Britannia. Reliefen påträffades i en byggnad kallad Sebasteion, vilket var ett slags tempel dedikerat till de gudomligförklarade romerska kejsarna. Byggnaden påbörjades under kejsare Tiberius och färdigställdes under kejsarna Claudius och Nero. Sebasteion byggdes helt i marmor och bestod av flera våningar.
80 av byggnadens ursprungligen 200 reliefer finns bevarade, varav en alltså föreställer Britannia. Den heroiskt nakna krigaren Claudius skall precis utdela dödsstöten för den hopsjunkna kvinnliga figuren som föreställer Britannia. Han bär hjälm, mantel och ett svärdsbälte med slida. Britannia bär en tunika med ena bröstet blottat – likt de kvinnliga (barbariska) amasonkrigare som uppenbarligen stått som förebild. Britannia tycks vrida sig av vånda och Claudius greppar tag i hennes hår. Figurerna på reliefen har kunnat identifieras med hjälp av en inskrift på basen och det kejserliga porträttet. Inskriptionen lyder: Tiberios Klaudios Kaisar – Bretannia.
Varför använde sig romarna av personifikationer? En förklaring är att det är ett smidigt sätt att förklara skeenden och företeelser för en befolkning där läskunnigheten var ytterst begränsad. Som romersk kejsare kände du dig nog rätt så nöjd om du lyckats besegra ett fiendefolk och erövra nya landområden. Då gällde det att nå ut med den informationen till hela det romerska folket, som förutom att många inte kunde läsa, även saknade våra dagars massmedia. I fallet med reliefen från Aphrodisias framställdes den erövrande kejsaren som heroisk och manlig, medan den erövrade Britannia är kvinnlig och kuvad. Det var ett visuellt maktspråk som gemene man kunde avläsa runt om i det romerska riket.
Avsaknaden av massmedia gav även mynten en viktig funktion, då dessa spreds snabbt över hela riket. Det lilla formatet till trots, så fanns det plats för både bilder och kortare text. Ofta var den styrande kejsaren avbildad på adversen och på reversen kanske en personifikation som stod för en dygd eller händelse som kejsaren vill bli associerad med. Britannia förekommer på mynt präglade under kejsare Hadrianus tid. På dessa mynt framställs hon som en något mer ståtlig kvinnofigur än på reliefen från Aphrodisias. Nu är det inte längre den barbariska amasonkrigaren som är förebilden, utan Britannia framställs istället som en gudinna och påminner mycket om Athena (romerska Minerva).
Precis som föregångaren Athena-Minerva avbildas Britannia ofta sittandes och utrustad med hjälm, spjut (treudd) och sköld. Tidiga porträtt av Britannia framställer henne som en vacker ung kvinna iförd en korinthisk hjälm och draperad i en vit dräkt med högra bröstet blottat. Ofta framställs hon sittandes på en klippa, hållandes en treudd, och med en sköld lutandes mot sig. Ibland håller hon en romersk standard och lutar sig mot skölden. På en annan serie med mynt sitter hon på en glob ovanför vågor. Detta motiv symboliserar att Britannien var slutet på den då kända världen och självklart behärskade romarna även detta avlägsna område.
Britannia, både som namn och personifikation, har överlevt antiken och förekommer än i våra dagar. Likt bloggen kanske ni är tillräckligt gamla för att minnas begreppet Cool Britannia som användes under 1990-talet för att beskriva det samtida Storbritannien. Frasen syftade på tidens modescener, med en ny generation popgrupper, modemagasin och framgångsrika unga modedesigners. Britannia används också i politiska satirteckningar för att symbolisera Storbritanniens relationer till andra länder. Under senare år har Britannia även avbildats på mynt, sedlar och frimärken. Därtill har hon stått modell för statyetten som delas ut vid Brit Awards. Ja, det är ingen tvekan om saken, antiken går aldrig ur modet, utan är alltid högaktuell.
Garum, Gudar & Gladiatorer 