Caligula – den värsta av dem alla?

Några dagar sent vill bloggen passa på att gratulera en av våra personliga favoriter bland de romerska kejsarna, nämligen Gaius Julius Caesar Augustus Germanicus, som dock är betydligt mera känd under sitt smeknamn Caligula. Han föddes 31 augusti år 12 i Antium (dagens Anzio) strax söder om Rom och har väl mest gått till historien för att ha varit en av de mest galna kejsarna.

Caligulas far Germanicus var född in i den absoluta makten då han var kejsarinnan Livias barnbarn och brorson till kejsaren Tiberius. Många hade i själva verket föredragit att se Germanicus som kejsare framför Tiberius, inte minst de romerska soldaterna eftersom Germanicus visat sig vara en alldeles ypperligt kompetent fältherre. Nu avled dessvärre Germanicus under mystiska omständigheter, något som gjorde romarna helt förtvivlade. Författaren Suetonius berättar om hur de kastades sten på templen, slog sönder altare, slängde ut sina statyetter av husgudarna och inte minst satte ut sina nyfödda barn att dö. Det var dock inte så mycket de kunde göra åt saken utan Tiberius blev nu ny kejsare. Förutom ett nästan orimligt bra rykte hade Germanicus också efterlämnat en son. Denne son hade följt med sin far i fältlägren och där spatserat runt i full militärrustning i barnstorlek. Legionerna hade snart sett honom som sin egen lilla maskot och gett honom smeknamnet Caligula, som betyder ”Lilla stöveln”. Att denna lilla stövel med tiden skulle växa upp till att bli en av historiens största skitstövlar visste man naturligtvis inte då.

Det sägs att Caligula tidigt började visa tecken på att han var väldigt obehaglig till sin natur. Han ska t.ex. ha försökt förgifta sin adoptivfarfar kejsar Tiberius. Andra tidiga intressen var att se på när fångar avrättades eller torterades, samt att springa runt och festa på krogar och bordeller iklädd peruk i hopp om att ingen skulle känna igen honom. När han väl blev utsedd till kejsare år 37, endast 25 år gammal, blev emellertid romarna mer eller mindre tokiga av lycka.  Varken soldaterna runt om i riket eller folket i Rom kunde tänka sig en bättre kejsare än den fantastiske Germanicus son.

Inledningsvis förefaller det som om han skötte sig ypperligt. Han hämtade hem sin mors och brors aska för att lägga den i Augustus mausoleum, döpte om månaden september till Germanicus efter sin far, lät personer i landsflykt återvända och införde traditionen med att folket fick välja in ämbetsmännen i folkförsamlingen. Ganska snart började han dock även ägna sig åt diverse upptåg av mer underliga slag. Med hjälp av lastbåtar byggde han en bro mellan Baiae och Puteoli där han sedan red och körde fyrspann fram och tillbaka under två dagar. Vissa menade at detta var för att skrämma germanerna genom att visa upp vilka byggnationer han romarna kunde åstadkomma. En annan historia gör emellertid gällande att astrologen Thrasyllus en gång hade sagt att det var lika omöjligt för Caligula att bli kejsare som det var att ta sig över Baiaebukten med häst, och det var detta som resulterat i detta upptåg.

Uppenbarligen så steg makten ganska snart denne unge kejsare åt huvudet. Han hade först planer på att göra Rom till ett kungadöme där han själv naturligtvis skulle vara kung, men kom sedan på att det nog var häftigare att vara en gud istället. Han lät således plocka bort huvudet på flera berömda gudastatyer och byta ut det mot sitt eget. Naturligtvis lät han även uppföra ett tempel till sin egen ära, med en gyllene gudastaty föreställande honom själv. Statyn skulle varje dag ha samma kläder som han själv var klädd i den aktuella dagen. Gud eller inte, det påstås även att han hade enorma komplex över att han hade mycket kroppsbehåring och stiftade en lag om att ingen fick yttra ordet ”get” om han var i närheten. Att springa runt i kvinnokläder och peruker hade han emellertid inga problem med, då det blev en alltmer förekommande hobby ju längre han satt vid makten.

Caligula hade faktiskt en hel rad av äkta fruar. Den första var Junia Claudilla, som dog i barnsäng redan innan Caligula blivit utsedd till kejsare. En annan fru, Livia Orestilla, stal han helt enkelt från hennes man på deras bröllopsdag och tvingade henne att gifta sig med honom istället. Han tog emellertid ut skilsmässa dagen därpå så det får väl sägas vara ett ovanligt kort äktenskap även för en romersk kejsare. Även sin tredje fru, Lollia Paulina, var redan gift med en annan när hon gifte sig med Caligula. Detta äktenskapet varade bara i sex månader innan Caligula skilde sig då han trodde hon var infertil. Hans fjärde och sista fru Milonia Caesonia verkar ha varit den som passade honom bäst då hon sägs ha varit lika hänsynslös och galen som honom. Hon blev även anklagad för att ligga bakom Caligulas förfärliga beteende, då det skulle ha varit hon som gav honom en kärleksdryck som gjorde att han inte bara blev galen i henne, utan helt enkelt spritt språngande galen på alla sätt och vis. De levde tillsammans fram tills hans död och fick även en dotter, Julia Drusilla, inte att förväxla med Caligulas favoritsyster med samma namn.

Även om Caligula alltså var en gift man under större delen av sin regim så var det inget som hindrade honom (eller någon annan romersk kejsare för den delen…) att springa efter andra. Caligula sägs t.ex. ha varit på sina egna systrar och inte enbart haft incestuösa förhållanden med dem, utan även sålt dem till andra män. Caligulas stora kärlek verkar emellertid ha varit hans häst Incitatus, som han även hade planer på att göra till konsul strax innan han mördades.

Det mesta vi hör om Caligula är skandaler av olika slag men hur vet vi att det verkligen var så illa? En del menar att han visserligen var galen, men att detta berodde på psykisk sjukdom eller blyförgiftning och att han faktiskt inte kunde rå för det. En annan teori är att den romerske skvallerskribenten Suetonius, den som främst svartmålar Caligula, har överdrivit kraftigt. Han skrev sina historier långt efter Caligulas död och det var säkert i hans intresse att förminska tidigare kejsares insatser för att få de samtida regenterna att framstå som mindre knäppa. För det är väl lite av problemet här, de flesta kejsarna beskrivs som väldigt underliga verklighetsfrånvända personer. Caligula kanske går lite längre än de andra i sina dårskaper, men de andra är faktiskt inte speciellt mycket bättre.

Galen eller inte, till sist så började emellertid Pretoriangardet och senaten att tröttna på Caligula. Att han var spritt språngande galen kunde de kanske leva med, men det stora problemet var att han sägs ha tömt hela romerska statskassan i sina olika galna upptåg. Detta påstående kan nog knappast stämma då det första hans efterträdare kejsar Claudius gjorde var att skänka en massa pengar till såväl folk som soldater, något som rimligtvis inte hade gått att genomföra om statskassan hade varit helt tom. I vilket fall så mördades Caligula av pretoriangardet år 41 och kort därefter även hans fru och dotter.

Vad som är sant eller inte är ibland lite svårt att veta när det kommer till de romerska kejsarna, men bloggen tycker likväl att Caligula är en av de mest spännande kejsarna, som om det nu stämmer, lyckats ställa till med mest kaos på kortast tid.