Dagens händelse: slaget vid Actium

Idag skall vi titta närmare på en av antikens viktigaste händelser: slaget vid Actium som ägde rum den 2 september 31 f.Kr. Detta slag innebar slutet för Kleopatra och Marcus Antonius, befäste Octavianus (Augustus) makt över Rom och lade grunden för den romerska kejsartiden. Denna militära sammandrabbning uppkom inte ur tomma intet utan utgjorde klimax för många års rivalitet mellan Octavianus och Antonius. Vad fick de forna vapenbröderna att vända sig mot varandra? Svaret heter Kleopatra och det hot som hon, och hennes äldste son Caesarion, utgjorde mot Octavianus.

Efter Julius Caesars död 44 f.Kr. hade Octavianus och Antonius ingått i en politisk allians. Ett decennium senare upplöstes den. Octavianus prestige, och även lojaliteten från hans soldater, grundade sig till stor del på Caesars testamente, i vilket Octavianus blev officiellt adopterad som Caesars ende son och legitime arvinge. Den militärt skicklige Antonius hade i sin tur stort stöd från Caesars soldater och veteraner. Med tiden började Octavianus uppfatta Caesarion, den påstådda sonen till hans adoptivfar Caesar och drottning Kleopatra av Egypten, som ett allt större hot mot sitt maktutövande.

För att befästa och stärka alliansen mellan Antonius och Octavianus hade Antonius gift sig med Octavianus syster Octavia. Octavianus blev därmed något förnärmad när Antonius övergav Octavia för att istället flytta till Egypten och inleda en kärleksromans med Kleopatra. Caesarion blev nu de dacto Antonius styvson. I ett försök att underminera Octavianus makt och prestige försökte Antonius få Caesarion erkänd som den sanne arvingen till Caesar, även om han inte finns omnämnd i Caesars testamente. Droppen för Octavianus kommer 34 f.Kr. när Antonius och Kleopatra ger Caesarion, då 13 år gammal, den formella makten i Egypten genom att utnämna honom till ”Kung av kungar”.

Vid slutet av 34 f.Kr. blossade det upp ett propagandakrig mellan Antonius och Octavianus, vilket skulle pågå under flera år. Octavianus anklagade Antonius för att ha gift sig med Kleopatra trots att han fortfarande var gift med hans syster Octavia och för att felaktigt påstå att Caesarion var Caesars arvinge istället för honom. Octavianus förklarade Antonius som en fiende till Rom och hävdade att Antonius hade till avsikt att omvandla det romerska riket till en monarki med Caesarion som dess kung. Det påstods även att Antonius planerade att flytta imperiets huvudstad från Rom till Alexandria.

Detta propagandakrig var väldigt effektivt och har färgat bilden av Kleopatra och Antonius från antiken ända fram till våra dagar. Frånsett kritiken mot Kleopatras extravaganta livsstil och hur hon korrumperar den enkle Antonius med sin rikedom, sades hon också ha ägnat sig åt häxkraft. Hon övervägde att förgifta många, inklusive Antonius, och hade för avsikt att erövra Rom. Kleopatra var en kvinna lika farlig som Sköna Helena i Homeros Iliaden när det gällde att förgöra civilisationer. Antonius ansågs ha förlorat sitt förstånd och skall ha blivit hjärntvättad av Kleopatras magiska trollformler. Antonius anhängare slog i sin tur tillbaka med anklagelser rörande Octavianus vilda och promiskuösa sexliv.

Innan de båda herrarna bröt med varandra skall Octavianus ha bett Antonius att tona ner sitt beteende. Detta tycks inte ha fallit i god jord hos Antonius. Ungefär 100 år senare påstod sig författaren Suetonius ha hittat ett brev skrivet av Antonius i de kejserliga arkiven i Rom. Det tycks rör sig om ett svar till en vädjan från Octavianus om att Antonius skulle dämpa sitt beteende. Stilen i brevet är mycket uppriktig och konfrontativ: ”Varför har du förändrats? Därför att jag knullar drottningen. Är detta en ny affär eller har den pågått i nio år? Och du – knullar du endast Livia? Hurra, har du när du läser detta brev inte knullat Tertulla eller Terentilla, Rufilla eller Salvia Titiseniam eller dem alla. Vad spelar det för roll var eller i vem du stoppar in din erektion?”

Samtidigt som Octavianus arbetade idogt med att införa en ny dygdig livsstil i Rom, gjorde Antonius och Kleopatra sitt bästa för att visa upp sin överflödiga livsstil i Alexandria. I Rom talades det om luxuösa banketter. På en av dessa banketter ryktades det om att Kleopatra slagit vad med Antonius om att hon kunde spendera 10,000,000 sestertier på en enda måltid. Detta gjorde hon genom att lösa upp en ovärderlig pärla, ett av hennes örhängen, i starkt vin och sedan dricka det. När Kleopatra även skulle lösa upp den andra pärlan hade en av gästerna, en viss Lucius Plancus, placerat sin hand ovanpå den och sagt att Antonius redan förlorat vadet.

Denne Plancus var Antonius privata sekreterare och vän. Han skulle dock vända Antonius ryggen och återvända till Rom, där han spred elaka rykten om sin forne vän och dennes drottning. Mest förödande av dessa rykten rörde Antonius testamente. En kopia av hans testamente hade lämnats in hos vestalerna för säker förvaring. I propagandakriget var detta testamente guld värt. Tack vare Plancus fick Octavianus tag på det och läste förtjust upp det inför både senaten och en offentlig församling. Enligt Octavianus stipulerade testamentet bland annat att Antonius kropp skulle begravas bredvid Kleopatras i Alexandria.

Testamentet finns inte bevarat och det är oklart hur mycket av innehållet som Octavianus har överdrivit eller till och med hittat på. Men högläsningen av testamentet verkar ändå ha eldat upp folkets ovilja mot Antonius. Man förfärades över Antonius icke-romerska beteende och antog att Kleopatra måste ha förtrollat honom. Det ryktades om att Antonius gick klädd i österländska kläder och att han lät sig avbildas i skepnad av gudarna Dionysos och Osiris. Han var helt enkelt en slav åt sin orientaliska drottning.

Detta var så annorlunda som det kunde bli från Octavianus sedesamma leverne – i alla fall enligt hans propaganda. Medan den medelålders Antonius avgudade Kleopatra, var den unge Octavianus själva sinnebilden av traditionell moral. Medan Antonius gav bort Roms östliga områden till Kleopatras barn, försökte Octavianus omvandla Rom till en sann imperiestad. Medan Antonius planerade för sin begravning borta i Alexandria, hade Octavianus påbörjat bygget av ett Mausoleum vid Tibern i hjärtat av Rom. Kontrasten var så uppenbar att alla kunde se den. Medan Octavianus försökte stärka Rom, försökte Antonius förgöra Rom.

Flera av Antonius vänner övergav honom och svor sin trohet till Octavianus. En av dessa var Plancus som ju övertalade Octavianus att läsa upp Antonius testamente, en annan var Dellius som anklagade Kleopatra för att ha försökt förgifta honom. I takt med att propagandakriget eskalerade började båda sidor förbereda sig för krig. Augustus förklarade krig mot Kleopatra. Alla förstod att det egentligen riktade sig mot Antonius, men hans namn nämndes inte. Kriget kulminerade med sjöslaget vid Actium (vid Greklands västra kust) den 2 september 31 f.Kr. Octavianus styrkor under ledning av Marcus Agrippa drabbade här samman med Antonius och Kleopatras gemensamma styrkor.

Slaget vanns av Agrippa och innebar början av slutet för Kleopatra och Antonius. Octavianus seger vid Actium gav honom enväldig kontroll över Medelhavet och han blev med tiden ”Augustus Caesar”. Segern gav honom makt över alla Roms institutioner och markerade Roms övergång från republik till kejsardöme. Egyptens kapitulation efter Kleopatras död år 30 e.Kr. markerade slutet för den hellenistiska perioden och det Ptolemaiska riket. Bloggen tycker dock det känns lite snöpligt. Tänk så roligt det hade kunnat bli om Antonius och Kleopatra stått som segrare istället för tråkmånsen Augustus? Vi får trösta oss med att Antonius i alla fall är anfader till Caligula och Nero, två av de mer excentriska romerska kejsarna.