Romulus Augustus (även känd som Augustulus) har gått till historien som Roms yngste och siste kejsare. För exakt 1545 år sedan, den 4 september 476 e.Kr., tvingades han avsäga sig kejsartiteln. Detta innebar slutet för det Västromerska riket och Antikens Rom. Vid den här tiden var ju Romerska riket delat i en västlig och en östlig del. I öst hette huvudstaden Konstantinopel. I väst hade Rom förlorat sin tidigare betydelse och riket styrdes istället från Ravenna. Det var ett rike i fullständigt förfall som ironiskt nog fick en person med samma namn som Romulus, Roms mytiske grundare, och Augustus, Roms förste kejsare, som sin siste och kanske mest inkompetente kejsare.
Romulus företrädare som västromersk kejsare hette Julius Nepos. År 475 utsåg han Romulus far Orestes till magister militum (överbefälhavare). Orestes kom från den romerska provinsen Pannonia (ungefär våra dagars Ungern) och hade tidigare fungerat som sekreterare och diplomat åt ingen mindre än hunnerkungen Attila. Senare i livet kom Orestes att stiga i rang i den romerska armén. Nepos militära befordran av honom visade sig vara ett ödesdigert misstag. Som överbefälhavare hade Orestes kontroll över en stor armé och det visade sig snart att soldaterna var missnöjda med Nepos. Orestes utnyttjade situationen genom att starta en revolt och marschera mot Ravenna, där han tvingade bort Nepos från tronen.
Romulus kan ha varit så ung som 10 år när han utropades till kejsare den 31 oktober 475. Under sin 10 månader korta regeringstid var den omyndige Romulus aldrig mer än en galjonsfigur åt sin far. Romulus erkändes aldrig som kejsare av hans östliga motsvarighet Zeno. Den östromerske kejsaren stödde istället Nepos som styrde i exil från Dalmatien. Väldigt få uppgifter har överlevt från Romulus regeringstid. Han har inte efterlämnat några policys, lagar eller inskriptioner, vilket gör att han framträder som en betydelselös person. Romulus Augustus lät inte heller bygga något monument under sin regeringstid. Det präglades dock mynt med hans namn i Rom, Milano, Ravenna och Gallien.
Romulus Augustus fick namnet Romulus efter sin Morfar. När han tillträdde som kejsare tog han även Augustus som namn. Som kejsare var han så pass impopulär att han fick det hånfulla smeknamnet Augustulus som betyder ”lille Augustus”. Öknamnet syftade på hans unga ålder. Augustulus var inte hans enda öknamn. På grekiska roade sig vissa med att ändra hans första namn Romulus till Momylus som betyder ”lille odågan”. Mobbningen av den unge Romulus har fortsatt under historien. I sitt berömda verk The History of the Decline and Fall of the Roman Empire (1776-1788) skrev Edward Gibbon att Romulus “assumed and disgraced the names of Romulus [and] Augustus”.
Orestes hade ju använt missnöjet bland soldaterna i den multietniska västromerska armén till att störta Nepos. Men nu fick han smaka på sin egen medicin. Missnöjet pyrde fortfarande bland soldaterna och när Orestes vägrade att förverkliga deras kvar på jordegendomar i Italien vände de sig mot honom. Revolten leddes av den germanske generalen Odoacer. Den 28 augusti 476 besegrade Odoacer Orestes i slaget vid Ticinum. Oretes tillfångatogs och blev avrättad. Sju dagar senare, den 4 september, intog Odoacer huvudstaden Ravenna. Efter endast 10 månader vid makten tillfångatogs och avsattes Romulus.
Odoacer tog kontroll över hela Italien och utropade sig till dess förste kung. Han skonade den unge Romulus på grund av hans ”unga ålder och skönhet”. Romulus kunde inte bara glädja sig åt att han fått behålla livet. Han tilldelades även en väl tilltagen årlig pension på 6000 solidi och fick en egendom i Kampanien, nära Neapel, kallad castellum Lucullanum. Här fick han sällskap av ett stort följe och några av sina släktingar som fortfarande var i livet. Vi känner inte till så mycket om Romulus liv i exil. Eventuellt kan han ha varit med och grundat ett kloster i castellum Lucullanum på 480- eller 490-talet tillsammans med sin mor Barbaria.
Odoacer avsatte Romulus som kejsare, men utsåg ingen efterträdare. Romulus Augustus ses därför av många som den siste västromerske kejsaren och hans avsättning som slutet för det Västromerska riket. Avsättningen av Romulus används ofta som datum för övergången från Antiken till Medeltiden. Slutet för det västromerska riket innebar dock inte slutet för den antika romerska kulturen. I östra Medelhavsområdet skulle den östra halvan av riket, det Bysantinska riket, leva kvar ända fram till 1400-talet, då det intogs av de ottomanska turkarna. Invånarna i det Bysantinska riket fortsatte även att identifiera sig som romare (romaioi) långt efter att Romulus Augustus tvingades avsäga sig kejsartronen.
Garum, Gudar & Gladiatorer 