Att antika gravar kan vara intressanta av många anledningar har vi tidigare sett exempel på i denna blogg. Ofta kan man utifrån en grav få veta betydligt mer än enbart namnet och dödsdagen för den avlidne, vilket medför att dessa gravar är ett oerhört användbart material då det kommer till att förstå hur livet i en antik stad kunde se ut. Ett av dessa speciella gravmonument hittar vi strax utanför Porta Nocera i Pompeji. Detta är en s.k. aedicula-grav där vi i en stor nisch på gravens framsida finner en statygrupp bestående av tre personer på monumentets. Alla statyerna saknar idag huvuden, men för övrigt är dessa statyer av en kvinna och två män mycket välbevarade.
Vad som är så intressant med denna grav är emellertid inte statyerna utan olika inskrifter som vi hittar på monumentet. Under statygruppen sitter det nämligen en liten marmorplatta där vi får veta betydligt mer om vilka personer statyerna egentligen föreställer. Mannen på kvinnans högra sida är den frigivne mannen Publius Vesonius Philerus och det var han som lät uppföra monumentet till sig själv, sina vänner, sin patrona och till sin vän. Utifrån namnet så förstår vi att han är frigiven men att han tidigare tillhörde en man som hette Publius Vesonius. Kvinnan i mitten av statygruppen är denne Vesonius dotter och hon hette Vesonia. Hur det kommer sig att hon har hamnat på detta monument är lite oklart, men vi kan läsa att det var hon som hade frigivit Philerus, eftersom han hade övergått i hennes ägo efter att hennes far Vesonius hade dött. Varför Vesonia vid sin död har hamnat i denna grav istället för den som tillhörde hennes egen familj är förvisso lite märkligt, men antagligen har Philerus vid denna tid blivit en förmögen och framgångsrik man (annars hade man inte råd med en grav av detta slag…) och valt att hylla sin tidigare ägarinna genom att uppföra ett gravmonument till henne och sig själv.
Vi kan nämligen vara ganska säkra på att Philerus levde när detta monument byggdes. Detta var det vanliga tillvägagångssättet i Pompeji under första århundradet, men vi har även en ledtråd på graven som visar detta. Precis som många andra frigivna romare blev Philerus nämligen en Augustalis, en präst i kejsarkulten, och då detta var något mycket ärofyllt så var det således viktigt att även denna titel fanns med på graven, vilket löstes genom att man helt enkelt ristade in det på plattan i efterhand.
Vad gör historien ännu mer underlig är att vi också hittar Philerus polare Marcus Orfellius Faustus avbildad här. Det enda vi egentligen vet om honom är att även han var frigiven och att han var en vän till Philerus, i alla fall vid tiden då graven uppfördes. Att man kan dela gravmonument med en vän är inte helt ovanligt, men i detta fall så var det kanske inte helt lyckat. Det har nämligen i efterhand satts upp ännu en marmorplatta med en inskrift på graven. Sättet den är placerad på visar tydligt att det var meningen att den skulle synas ordentligt så att alla kunde läsa den och att man ansåg att denna information var minst lika viktig som den vi hittar på den övre plattan.
På den nedre marmorplattan framkommer det nämligen att kompisen Marcus av någon anledning har anklagat Philerus för et brott av något slag vilket lett till rättegång. Philerus blev visserligen frikänd men detta resulterade i att vänskapen med Marcus fick ett abrupt slut. Philerus varnar i inskriften andra för denna man (Marcus) som hade fått honom åtalad, och att han hoppades att varken gudarna i underjorden eller hans husgudar skulle ta hand om denne man som ljugit på detta fruktansvärda sätt. Jo, det blir ju onekligen lite jobbigt när en falsk polare ställer till det och man redan har byggt ett gravmonument till fanskapet. Frågan är ju varför Philerus helt enkelt inte tog bort Marcus namn och staty från monumentet istället för att snacka skit om honom i form av en inskrift? Antagligen berodde det på att man då skulle ha varit tvungen att göra om hela monumentet. Hade statyn av Marcus plockats bort hade hela kompositionen sett väldigt underlig ut och antagligen hade det medfört stora kostnader att omarbeta monumentet. Philerus hade visserligen kunnat byta ut huvudet på Marcus mot en annan mans, detta var ett ganska vanligt antikt tillvägagångssätt då det knakade i relationerna efter att en grav redan var uppförd. Kanske hade Philerus blivit lite skeptisk till att bjuda in fler polare att dela hans eviga vila, eller så kanske det inte fanns någon annan lämplig person som saknade en egen familjegrav.
Först så trodde man att de enbart var den tillagda inskriften som visade på denna osämja, men vid utgrävningar så upptäckte man att Phileros minsann även hade förstört själva gravplatsen inne i monumentet, genom att förstöra inte enbart den gravstele som förberetts för Marcus, utan även hans urna och libationsröret.
Vad kan vi då lära oss av detta? Bygg inga gravmonument till dig och dina polare innan de har dött, du vet aldrig vad de kan hitta på. Med dessa visdomsord avslutar vi dagens blogginlägg och uppmanar alla att vara snälla mot sina kompisar.
Garum, Gudar & Gladiatorer 