Messalina – den kejserliga horan?

Att de romerska kejsarinnorna sällan var av det prydare slaget är vi väl medvetna om, men vissa av dem var onekligen lite värre än andra. Den kejsarinna som antagligen gått till historien som Roms mest skandalösa kvinna är Valeria Messalina, som var kejsar Claudius tredje hustru. Messalina kom från en fin familj där de flesta på ett eller annat sätt hade släktband till den Julisk-Claudiska kejsarätten. Hennes kusin var ingen mindre än bloggens favorit, blivande kejsar Nero. Hennes farmor var kejsar Augustus systerdotter Claudia Marcella Minor. Hennes mormor, Antonia den äldre, var även hon systerdotter till Augustus, dock med en annan pappa, nämligen Marcus Antonius. Detta innebar att hennes farmor och mormor alltså var halvsystrar, vilket dock ingen romare såg som det minsta underligt på denna tid.

Messalina, målning av Henrique Bernardelli

Vi vet inte så mycket om Messalinas liv innan äktenskapet med Claudius, år 38 e.Kr. Det är inte känt exakt vilket år Messalina var född men antagligen så var hon runt 20 år då hon gifte sig med sin kusin, den 47 årige Claudius. Efter att Caligula hade mördats av pretoriangardet så blev Claudius lite förvånande kejsare och Messalina således kejsarinna. Paret fick två barn tillsammans, men huruvida de verkligen var Claudius som var pappan kan man kanske funder över. Enligt de romerska författarna så var nämligen Messalina allt annat än trogen. Enligt den romerske skvallertackan Suetonius så räckte det inte med diverse sexuella äventyr inne i själva kejsarpalatset, utan han påstår att Messalina även prostituerade sig ute på Roms gator. En annan lite mer trovärdig författare, Plinius den äldre, har ännu värre historier att förtälja. Enligt honom så räckte det inte för Messalina att prostituera sig på vanligt sätt, utan hon utmanade även den prostituerade kvinnan Scylla i en tävling om vem som kunde ha sex med flest män på en kväll och där Messalina vann efter att ha sexat med inte mindre än 25 karlar.

Messalina som prostituerad. Kopparstick av Augustino Caracci 1557-1602.

En annan romersk författare, Juvenalis, har även han historier att berätta. Han skriver att Messalina brukade vänta tills Claudius hade somnat, därefter tog hon på sig en blond peruk och en kappa med huva och smög iväg till en bordell där hon arbetade under artistnamnet Lycisca. Juvenalis kallade Messalina för Meretrix Augusta, den kejserliga horan, vilket var ett namn som omedelbart fick fäste.

Messalina och sonen Britannicus, Louvren.

Man kan ju fråga sig hur denna kvinna hade någon ork kvar efter alla sina nattliga bravader, men hon hade uppenbarligen gott om energi kvar till att jävlas med släkten. Hon såg till att anklaga Claudius brorsdotter Julia Livilla för att ha strulat runt med den berömde stoikern Seneca och fick henne på så sätt först satt i exil och senare avrättad. Hon gav sig även på Claudius systerdotter Julia Livia och anklagade henne för omoraliskt leverne och fick även henne avrättad. Hon försökte även ge sig Claudius brorsdotter Agrippina den yngre och hennes son, som senare alltså blev kejsar Nero. Nu var emellertid Agrippina dotter till den enormt populäre Generalen Germanicus, så det var betydligt svårare att sätta dit henne. Utöver detta försökte Messalina i äkta kejsarinnetradition förgifta en del mindre kända släktingar, samt röja alla som kunde tänkas hota hennes son Britannicus framtida kejsarkarriär ur vägen.

Mynt med Messalina, präglat på Kreta år 42 e.Kr.

Det som fick Messalina att sluta envisas med att ha ihjäl släkten verkar ha varit att hon nu blev oerhört betuttad i en senator vid namn Gaius Silicius. Inledningsvis verkar han enbart ha varit hennes älskare, men senare lyckades hon övertala honom till att skilja sig från sin fru. När Kejsar Claudius befann sig i hamnstaden Ostia så passade Messalina och Gaius Silius helt fräckt på att gifta sig, utan att bekymra sig om att Messalina faktiskt redan var gift. Detta fick till sist Claudius bägare att rinna över. Han lät nu få henne avrättad och då budet kom att uppdraget var utfört ska han inte ha sett märkbart berörd ut utan enbart bett om ett glas vin till. Efter Messalinas död så dömdes hon till damnatio memoria vilket handlade om att alla bilder, statyer samt publika inskrifter med hennes namn skulle förstöras. Detta verkar ju ha fungerat lite sådär, eftersom det fortfarande finns gott om bilder av Messalina bevarade.

En del bilder av Messalina verkar ha överlevt damnatio memoria. Här en byst från Uffizierna i Florens.
Messalinas död, av Georges Rochegrosse 1916

Var då Messalina verkligen så promiskuös som de romerska författarna vill göra gällande? Mycket av det som har skrivits är antagligen enormt överdrivet. Många av författarna skrev sina texter långt efter Messalinas livstid och det låg naturligtvis intresse i att skriva ner de forna regenterna till förmån för de som just då hade makten. Dock är bilden de förmedlat av Messalina betydligt värre än de av de andra kejsarinnorna, vilket kan innebära att hon faktiskt var en fallen kvinna. Det mesta tyder ju onekligen på att Claudius lät få henne avrättad, så även om berättelserna om hennes promiskuösa äventyr är något överdrivna så var hon nog allt annat än det en ärofull kejsarinna förväntades vara.

Messalina har trots sitt dåliga rykte varit en mycket populär karaktär i film och litteratur.

Lämna en kommentar