Staden Rom är väl kanske inte det som vi vanligtvis förknippar med pyramider, men faktum är att man under antiken kunde ståta med två exemplar av dessa speciella gravmonument, varav ett finns kvar att beskåda ännu idag.

Den mest berömda av dessa är troligtvis Cestiuspyramiden som byggdes mellan 18–12 f.Kr Monumentet var avsett för en man vid namn Gaius Cestius Epulo som vi vet var en höjdare inom Roms religiösa organisationer, då han tillhörde ett speciellt prästkollegium som kallades Epulones. Detta lite speciella monument är nästan 30 meter högt och byggt i vit Carrara marmor och låg på den prominenta platsen där två romerska vägar möttes, varav en var den högtrafikerade Via Ostiensis som gick till Ostia. Ursprungligen hittade man denna grav långt utanför stadsgränsen men allt eftersom staden växte fick pyramiden en mer central placering och ligger idag bredvid den gamla stadsporten Porta San Paolo. Under antiken låg det många andra gravar här, men de har tyvärr förstörts under årens lopp. Det som medförde att Cestius pyramid klarade sig var att den blev inbyggd i den Aurelianska muren som kejsar Aurelius lät uppföra år 271 e.Kr.

Inuti pyramiden fanns en stor gravkammare, vilken man upptäckte i samband med ett tunnelbygge på 1600-talet. Enligt beskrivningarna var då gravkammarens väggar täckta med färgglada fresker, men årens gång och inte minst fukten, har medfört att man idag enbart ser spår av dessa. Tyvärr så var graven även plundrad, så vi vet dessvärre inte vad som fanns i den. Cestiuspyramiden har under senare år restaurerats och är nu för första gången på många år öppen för allmänheten att besöka. Enklast tar man sig hit genom att ta metron till stationen ”Piramide”, naturligtvis uppkallad efter monumentet.

Den andra av Roms pyramider är betydligt mindre känd, troligtvis beroende på att den idag inte längre finns bevarad. Den kallades under medeltiden för Meta Romuli eftersom man tyckte att formen påminde om de avsmalnande små torn, s.k. metae man kunde se på kapplöpningsbanorna. Den låg i det område man under antiken kallade för Ager Vaticanus, ungefär mellan Neros kapplöpningsbana (där Peterskyrkan står idag) och Hadrianus mausoleum (Castel Sant’Angelo). Vem denna grav egentligen var ämnad för vet man tyvärr inte. Namnet ”Romulus pyramid” handlade helt enkelt om att man trodde att denna pyramid hörde ihop med Cestiuspyramiden, vilken man även kallade Meta Remi, ”Remus pyramid”, och att stadens mytologiska grundare, tvillingarna Romulus och Remus således låg begravda i varsin av pyramiderna. Det lilla som vi utifrån de antika texterna vet, är att askan efter Publius Cornelius Scipio Africanus ”hämtades från en pyramid vid Vatikanen”, vilket rimligtvis bör ha varit denna. Hur askan efter denne berömde general hamnade i denna pyramid (eller varför man flyttade den) vet vi emellertid inte. Många menar emellertid att berättelsen tyder på att denna pyramid var just Scipio Africanus gravmonument och man kan därför se att den ibland kallas för ”Sepulcher of the Scipions”.


Romulus pyramid ska ha varit betydligt större än Cestius. I medeltida skrifter kan vi läsa att den var mellan 32 och 50 meter hög och att basen mätte 25 meter. Den förefaller ha varit ett populärt besöksmål under medeltiden och förekommer på många målningar. Trots detta började man tidigt att förstöra den, t.ex. användes den marmor som täckte pyramiden till att bygga trapporna till Peterskyrkan. Ena sidan ska ha förstörts i samband med att påven Alexander VI lät bygga vägen Borgo Nuovo år 1499, men resten av monumentet överlevde ytterligare ett århundrade, tills det revs för att kyrkan Santa Maria in Traspontina skulle kunna byggas.


Hur piffigt det än må ha varit att ha en egen pyramid som grav, så kan man ju fråga sig vad det var som gjorde att dessa herrar föll för just denna design på sina monument? När det kommer till Cestiuspyramiden så menar många att den är väldigt lik de nubiska pyramider som stod i kungadömet Meroë (i dagens Sudan), vilka romarna hade besegrat år 23 f.Kr. Kanske tjänstgjorde Cestius i den romerska armén vid detta tillfälle, eller på något annat sätt var involverad i fälttågen och därför valt just en pyramid av detta slag som sitt eviga minnesmärke?

En annan teori handlar om att det helt enkelt hade att göra med att romarna efter segern mot Egypten år 30 f.Kr blev lite smått besatta av allt som hade med Egypten att göra. Det släpades hem alla slags souvenirer man kunde tänka sig från Egypten, inte minst obelisker, samtidigt som man gärna uppförde romerska kopior av diverse egyptiska konstverk. Även om dessa två pyramiderna är de enda som vi känner till från staden Rom, så vet man att det under denna tid uppfördes även ett flertal andra runt om i romarriket.