Civita Giuliana – från tjuvgrävning till Pompejis viktigaste fyndplats

Ungefär 700 meter norr om Pompejis stadsmurar, längs med den väg som kallas Via Giuliana ligger en romersk lantbruksvilla med tillhörande enheter, som under det gångna året lärt oss mer om livet runt Pompeji än vad vi någonsin hade kunnat hoppas.

Villan är långt ifrån en ny upptäckt, de första utgrävningarna här utfördes redan 1907–1908 av Marquis Giovanni Imperiali vars hustru ägde marken i området. Efter att han av en slump hade upptäckt att det låg en romersk villa under familjens egendomar ansökte han om tillstånd från de lokala myndigheterna till att göra en utgrävning, vilket också beviljades. Imperiali hittade flertalet föremål och smycken, samt även flera rum med mycket välbevarade väggmålningar. Han lät sälja samtliga fynd till olika museum runt om i Italien, men tyvärr vet man inte var de finns idag. Flera av dem tros ha gått förlorade i de allierades bombningar av Pompeji år 1944 då hela det dåvarande museet, det s.k. Antiqvarium, inne i själva Pompeji förstördes. Det enda vi idag har bevarat av dessa utgrävningar sägs vara några foton tagna av Pompejis dåvarande direktör Antonio Sogliano år 1908 (bloggen har tyvärr inte lyckats hitta dessa) innan man grävde igen hela platsen igen. Det gjordes en del nya utgrävningar på 1950-talet där man bland annat lokaliserade en spektakulär portik, samt en del mindre grävningar på olika platser i området under 1970-talet. Arkeologerna kunde konstatera att det på denna plats låg flera olika bostadskomplex samt en hel del områden och byggnader kopplade till produktion av vin och olja. Man upptäckte även att villan hade 15 rum som tillhörde olika delar av villan, en del av dem till en bostadsdel och en annal del till produktion av varor.

De kanske mest uppmärksammade utgrävningarna av denna villa inleddes emellertid för ca 10-15 år sedan och dessvärre var det inte några arkeologer som stod för dem. Ovanpå platsen för villan låg nämligen ett bostadshus i vilket Giuseppe Izzo och hans son, Raffaele Izzo bodde. De var mycket väl medvetna om att det låg en antik villa under deras tomt och under minst ett årtionde genomförde de tjuvgrävningar på platsen. Att de klarade sig så pass länge utan att bli upptäckta berodde på att de gjorde tunnlar med utgångspunkt från en redskapsbod på deras tomt, vilket gjorde att det var omöjligt att se grävningarna utifrån. Tunnlarna var tillsammans runt 70 meter långa då det på grund av asklagren var relativt lätt att gräva på denna plats. Varje tunnel besprutades med betong så att den inte skulle rasa och de drog även in belysning i tunnlarna med hjälp av ledlampor. Hur många antika fynd far och son Izzo lyckades komma över vet man inte, men de har skurit ut hela väggmålningar på flera ställen och sannolikt även fått med sig en stor del lösa fynd. Det stora problemet var emellertid den skada se ställde till med. Då de grävde tunnlarna gjorde de hål i väggarna med jämna mellanrum så att de skulle kunna överblicka de olika rummen, vilket inte bara ledde till att fler väggar förstördes, utan även till att villan drabbades av flera mindre jordskred.

Då de behövde köpare till sina fynd så snackades det snart en hel del inne i Neapel kring detta, något som till sist kom till kännedom hos de speciella poliser som arbetar med stöld av kulturarv, den så kallade ”Operation Artemis”. Genom ett tillslag kunde man slutligen stoppa tjuvgrävningarna år 2017 och i september förra året dömdes far och son Izzo till tre år och sex månaders fängelse, samt ett litet nätt skadestånd till Pompeji på 2 miljoner euro.

Då dessa tjuvgrävningar blivit oerhört kända i området till följd av den mediala bevakningen blev nu problemet vad man skulle göra med det tunnlade området. Den dåvarande direktören för Pompeji, Massimo Ossana, beslutade att Pompeji själva omedelbart skulle genomföra riktiga utgrävningar eftersom det som fanns där annars skulle skadas svårt av gravplundrarnas tunnelsystem vid skyfall och liknande. Att man valde att fokusera på denna villa berodde således inte på att man trodde att det fanns så mycket att hitta, utan det var snarare en slags räddningsinsats där såväl polis som brandkår var involverade, med syftet att förhindra mer skada på eventuella föremål.

Resultatet blev emellertid bättre än vad någon hade vågat hoppas på. Eftersom rummen i huset inte var helt kollapsade, och dessutom fyllda med aska och pimpsten så insåg arkeologerna snart att detta var ett perfekt tillfälle för att försöka göra gipsavgjutningar av eventuella kvarlevor. Tekniken med att göra avgjutningar av föremål och levande varelser är ingalunda ny i Pompeji. Metoden introducerades redan 1870 av arkeologen Giuseppe Fiorelli och går ut på att man häller gips ner i de håligheter som bildats i asklagren då föremålen eller kvarlevorna förmultnat med tiden. Ni kan läsa mer om den tekniken här.

Det första uppmärksammade fyndet som gjordes var ett stall med tre fullblodshästar. Man lyckades göra en hel avgjutning av en häst (vilken nu finns på Pompejis museum), en avgjutning av benen på den andra, medan gravplundrarnas aktiviteter tyvärr hade lett till att marken var för skadad för att man skulle kunna göra en avgjutning av den tredje hästen. Två av hästarna ligger på sidan, med huvudet vilandet på frambenen. Antagligen var de fastbundna vilket gjorde att de inte kunde ta sig loss och att det är därför de avled i dessa positioner. Förutom hästarna hittade man även en del föremål i brons som tros ha tillhört en sadel av den speciella modell som användes under antiken. Andra fynd tros tillhöra speciella selar som vanligtvis användes av ridande soldater under parader. Där fanns även fynd från speciella täcken man hade på hästar under sådana parader. Tyvärr så är det en hel del synd som förefaller saknas för att dessa föremål ska vara kompletta, vilket tros bero på att gravplundrarna stal de mest iögonfallande föremålen i rummet. Att hästarna stod bundna i stallet fullt selade tyder på att man hade gjort dem i ordning för att snabbt kunna fly, något som dessvärre inte ser ut att ha gått speciellt bra.

Forskarna är eniga om att dessa hästar var av en mycket exklusiv ras och knappast något man kunde förvänta sig att hitta hos en vanlig bonde. Detta tillsammans med de påkostade väggmålningarna man tidigare hittat tydde nu på att detta var en villa som sannolikt hört till någon mycket rik och framgångsrik person, troligtvis med koppling till det militära, även om man inte vet vem denna kan ha varit.

Att ägaren till fastigheten tillhörde överklassen blev ännu tydligare i samband med det nästa fynd som gjordes. Kort efter att häsyarna hade upptäckts fann man nämligen en s.k. pilentum , en ceremoniell vagn, och inte vilken som helst utan den mest exklusiva romerska vagn man någonsin hade sett i hela Italien. Frågan är då vad denna fantastiska lilla vagn egentligen hade använts till? Då det fanns flera bilder på majskolvar vid sitsen så menade en del forskare att detta kunde vara för att fira gudinnan Ceres, skördens gudinna. Hon var utöver Venus en av de mest populära gudinnorna i Pompeji och kanske var det för en religiös ceremoni till hennes ära som denna vagn hade konstrueras. En annan teori är emellertid att majsen förvisso må ha en koppling till Ceres, men hon var även en gudinna som var kopplad till fruktbarhet, vilket tyder på att denna vagn användes vid bröllop. Pompeji själva vill inte medge det, men det ryktas om att det ska ha varit två vagnar från början, men att tjuvgrävarna Izzo hade lyckats sälja en av dem. Huruvida detta är sant eller inte är svårt att säga, men med tanke på vilket oerhört komplicerad teknik som användes av Pompejis arkeologer för att kunna gräva ut den befintliga vagnen, så är sannolikt en liknande vagn utgrävd av amatörer mycket skadad.

När det var dags för nästa etapp i utgrävningen fokuserade man mycket på den kryptoportik som ledde från villans första till andra våning. I ett av sidorummen hittade man två kroppar som man lyckades göra avgjutningar av. Detta visar tyvärr att alla personer som bodde i denna en gång så mäktiga villa tyvärr inte hade klarat sig. Analyser visade att just dessa två hade avlidit i vulkanens andra pyroklastiska moln, det man vet nådde Pompeji på morgonen 25 augusti, nästan ett dygn efter att utbrottet börjat. De hade således haft gott om tid att fly, men av någon anledning, precis som så många andra, valt att inte göra så. Den ena personen visade sig vara en man, mellan 18–25 år gammal och 156 cm lång. Den andra var äldre, en man troligtvis mellan 30–40 år och 162 cm lång. Utifrån avtrycken förefaller det som att den äldre av männen har haft på sig betydligt mer påkostade kläder än den andre, vilket har lett till att en del menat att detta kan ha varit en av de fria  som bodde i huset tillsammans med en av slavarna.

Detta leder oss onekligen in på det senaste och mest spektakulära fyndet av alla, en slavbostad. Det har tidigare inte funnits några direkta bevis för hur slavarna levde, men enlig forskarna ger detta rum en unik inblick hur situationen såg ut, i alla fall i just denna villa. Hur vet man då att detta är en slavbostad? Först och främst handlar det om att den ligger i anknytning till de delar av huset som var mer kopplade till förvaring och produktion än till den ”riktiga” bostadsytan. Sedan är det utifrån möbleringen inte troligt att en ägare av en villa av denna klass skulle ha bott på detta sätt.

Rummet innehöll tre sängar, alla gjorda av trä, samt en träkista som innehöll vad man tror är delar till en sele. Sängarna är gjorda på ett speciellt sätt så att de går att dra ut och kan därför lätt anpassas till längden på den person som använde dem. Två av dem var ca 1,70 långa och användes troligtvis av vuxna, medan en mindre säng på 1,30 tros ha tillhört ett barn. Mycket talar alltså för att det är en slavfamilj som bot i detta rum. De personliga tillhörigheterna t.ex. muggar, mindre amforor och en potta förvarades under sängarna, medan de övriga utrymmena i rummet användes för förvaring av föremål som hörde till villan, t.ex. åtta amforor som stod uppställda mot väggarna. Alla analyser av det som återfunnits i rummet är ännu inte klara och vi lär därför vänta fler spännande resultat som kan ge mer insikt kring hur slavarnas situation såg ut.

Utgrävningarna av denna villa är långt ifrån klara. Det finns gott om rum att utforska och även en hel del andra villor och byggnader i området att utforska. Med dagens moderna metoder kommer detta sannolikt leda till många fler häpnadsväckande resultat som ger oss helt ny information inte bara om Pompeji, utan om hela den antika livsstilen. Samtidigt står det hus som tillhör tjuvgrävarnas familj fortfarande kvar på sin plats ovanför villan. Just dessa tunnlar lär knappast användas för att råna antiken på sina skatter fler gånger, men frågan är hur många fler skjul i området som döljer tjuvgrävningar av samma slag och hur mycket information som förstörs då dessa unika lämningar hamnar i händerna på fel personer?