Idag när vi firar ”Fars dag” här i Sverige så kan sannolikt en hel del familjefäder se fram emot en dag med frukost på sängen, presenter, eller kanske en middag på restaurang. Konceptet ”Fars dag” var dock inget som romarna ägnade sig åt, där var faktiskt varje dag ”Fars dag”, oavsett om det vankades frukost på sängen eller inte.
Hos romarna fanns nämligen ett begrepp känt som ”Patria potestas”, vilket enklast kan översättas med ”fadersmakt”. Patria potestas var något som var ett fundamentalt inslag i den romerska familjerätten och som innebar att det manliga familjeöverhuvudet hade total makt över de andra medlemmarna i sin familj. Fadern var den som bestämde om ett nyfött barn skulle tas upp i familjen eller inte. Enligt en exposito infantum, en sed som ansågs ha varit nedskriven i Roms traditionella lagtext, de tolv tavlornas lag, så kunde fadern i familjen om han så önskade välkomna det nyfödda barnet in i familjen och i annat fall lämna det utanför tröskeln att dö.
Enligt den romerske författaren Cicero så var denna historiska sed dock lite annorlunda utförd under hans tid. Han menade att traditionen som kom från Romulus, en av Roms grundare, gick ut på att man i själva verket tog barnet och visade upp det för sina fem närmsta grannar, vilka sedan fick bestämma om barnet skulle accepteras eller inte. När så icke var fallet så kunde man lämna barnet på speciellt ställe på Forum där (om det överlevde) barnet kunde tas om hand av någon godhjärtad person, eller vad som nog var vanligare, plockas upp av någon som behövde barnet i betydligt mindre godhjärtade syften.
Patria potestas inkluderade inte enbart de nyfödda barnen, utan gav fadern rätt att kasta ut, döda eller sälja även sina vuxna barn, samt övriga medlemmar i familjen. Just detta att sälja sina barn var speciellt populärt bland mindre bemedlade familjer. Genom att sälja ett barn så slapp du framtida matkostnader för barnet, samtidigt som du kunde tjäna en hacka på betalningen. Ville man inte sälja barnet permanent, kunde man helt enkelt hyra ut det under vissa perioder t.ex. i samband med skörden, för att sedan ta tillbaka det när det hade arbetat klart. Kejsar Augustus hade dock invändningar mot detta och ändrade under sin regim lagen så att man nu enbart fick hyra ut sitt barn tre gånger. Att man sålde eller slog ihjäl sina barn hade emellertid Augustus fortsatt inga problem med.
Även om de romerska papporna kanske inte alltid framstår som några drömfarsor, så vet vi dock att romarna faktiskt brydde sig om sina barn. Det finns gott om litteratur där det diskuteras hur man bäst uppfostrar barn, vi vet att barnen hade både husdjur och leksaker, samt vi ser på avlidna barns gravstenar hur högs älskade de oftast var. Lyckades man som pojke dessutom klara livhanken till ens far eller kanske farfar dog, så var man fri från patria potestas och kunde i stället invänta att själv få barns och kunna åtnjuta denna makt. Med tanke på att medelåldern i antikens Rom var ca 40 år för män, så behövde man vanligtvis inte heller vänta allt för länge.
Någon speciell högtid då man firade alla romerska fäder fanns således inte, utan det hörde till familjens uppgift att hylla fadern och hans husgudar var dag. Så det var kanske inte så dumt att vara romersk familjefar ändå, inte nog med att man hade total makt och alla andra tvingades hylla en, man kunde även sälja eller hyra ut sina tonåringar, något som nog en och annan svensk far i smyg drömmer om i stället för ännu en slips.
Garum, Gudar & Gladiatorer 