Romarna tillbad ett enormt antal olika gudar. De viktigaste var tveklöst de tolv statsgudarna som även gick under samlingsnamnet dii consentes och som bestod av Jupiter, Juno, Minerva, Vesta, Venus, Mars, Diana, Ceres, Mercurius, Neptunus, Diana och Vulcanus. Man kan kanske tycka att denna eminenta samling borde täcka de flesta områden, men romarna nöjde sig inte med detta gäng, utan tillbad även ett stort antal andra mindre gudar, den ena med underligare specialitet än den andra. Där fanns t.ex. gudinna Mellona som vakade över honung och bin och Cardea som var kvastarnas och trösklarnas gudinna. Där fanns gudinnan Febris som både orsakade och botade feber, Fornax som vakade över brödbakningen, samt många andra lite förvånande men enligt det romerska tankesättet sannolikt ganska så viktiga gudomligheter för det vardagliga livet.
En av de mer speciella gudomliga kategorierna är de gudar som brukar kalas för toalettgudar. Crepitus sägs ha varit en den gud som kanske hade den starkaste kopplingen till den romerska latrinverksamheten. Han sägs ha dyrkats av de som hade problem med väderspänning kan enklast förklaras vara en liten pruttgud. Crepitus ska inte enbart ha tillbetts vid problem med gaser, utan även vid förstoppning, diarré och andra avföringsrelaterade åkommor. Även om man kan tycka att detta borde ha varit en nog så viktig gudomlighet, så verkar han ha haft en ganska så marginell betydelse, om han ens existerade. Ser vi till de romerska författarna så finns det ingen som nämner denna gud, utan de som diskuterar honom är de tidigkristna författarna som ofta tyckte det var extremt roligt att driva med romarnas tro. Anledningen till att han inte finns i de romerska texterna kan förvisso bero på att det han vakade över var en så pass vardaglig akt att den inte ansågs vara något värt att skriva om.
En annan romersk gud som är relativt okänd, är Stercutius ( även omnämnd som Stercuilinus och Sterculius). Han uppges ha fått sitt namn efter stercus, vilket på latin helt enkelt betyder avföring eller bajs. Trots sitt namn var Stercutius inte någon liten skitgud, utan ansågs vara mycket viktig för framför allt de romerska jordbrukarna. Det ansågs nämligen vara Stercutius som vakade över att gödslandet av åkrarna fungerade på korrekt sätt och kunde på så sätt anses ha en viktig funktion över huruvida skördarna blev goda eller ej. Han ansågs även vara starkt kopplad till statsguden Saturnus, som även han var kopplad till jordbruket.
Den mest betydelsefulla guden i denna kategori var emellertid avloppsgudinnan Cloacina, som romarna tros ha lånat in från etruskerna. Hon var inte vilken bajamaja som helst, utan hade ett eget tempel på Forum Romanum, och finns även avbildad på mynt. Anledningen till varför denna gudinna uppskattades så mycket var att hon ansågs vaka över Roms viktigaste avloppssystem, Cloaca Maxima. Detta avlopp dateras till 600-talet f.Kr. och anses således vara ett av de äldsta romerska monumenten som finns bevarade idag. Inledningsvis var det en kanal, men med tiden kom den att övertäckas. Mynningen går fortfarande att ses vid under Ponte Palatino vid Tibern. Det var tack vare Cloaca Maxima som Forum torrlades från att tidigare varit mer eller mindre ett träsk, och avloppet bidrog också till att hålla Rom om inte rent, så i alla fall lite renare, samt att skydda mot översvämningar. Gudinnan Cloacinas uppgift var att vaka över att avloppssystemet fungerade och med tanke på vilka katastrofala följder ett stopp innebar, så gjorde romarna rätt i att dyrka henne.
Ruinerna av Cloacinas tempel går fortfarande att se på östra sidan av Forum, precis ovanpå den plats där Cloaca Maxima rinner förbi. Idag finns tyvärr enbart själva basen av templet kvar, vilket är en cirkulär platta i marmor. På ett mynt från 44 e.Kr kan man dock se hur templet ska ha sett ut, där det avbildas som ett rundtempel med två gudar (eller gudastatyer) vilka tros ha varit Cloacina och Venus, eftersom de enligt Plinius d.ä. av okänd anledning plötsligt hade börjat förknippas med varandra.
Vi kan alltså konstatera att även om de tidiga kristna i Rom kanske skrattade så att de bajsade ner sig över vissa av romarnas gudar, så finns det en förklaring till dessa kulters betydelse. Det viktigaste i den romerska religionen var just att den representerade gudarnas plats i det dagliga livet, och där måste sannerligen dessa gudar anses ha passat bra in.
Garum, Gudar & Gladiatorer 