Nu är det dags att stifta bekantskap med en av Roms leading ladies, nämligen kejsarinnan Poppaea Sabina. Hon föddes år 30 e.Kr i Pompeji och uppkallades efter sin morfar Gaius Poppaeus Sabinus. Hennes far var Titus Ollius och hennes mamma var Poppaea Sabina den äldre. Morfadern var en mycket framstående romare. Inte nog med att han var romersk senator och konsul (år 9 e.Kr), han var också polare med såväl kejsar Augustus som kejsar Tiberius. Poppaeus Sabinus avled emellertid redan år 35 e.Kr när han tjänstgjorde som guvernör i Moesia. Han sägs ha dött av något som var mycket ovanligt för en romersk politiker, nämligen naturliga orsaker.
Om Poppaeas morfar var en hyvens man, så var det värre ställt med föräldrarna. Pappa Poppea, Titus Ollius, anklagades för att ha varit inblandad i sin kompis Sejanus konspiration mot kejsar Tiberius och tvingades till sist att begå självmord. Detta kastade snabbt en mörk skugga över familjenamnet, men Poppaeas mor, Poppaea Sabina den äldre, lyckades snabbt snärja en ny man med fin stamtavla, nämligen Publius Cornelius Lentulus Scipio som tillhörde den högt aktade släkten gens Cornelia. Det gick emellertid en hel del rykten om henne i Rom. Snacket på stan var att mamma Poppaea hade haft en affär med ägaren till Lucullus trädgårdar, Decimus Asiaticus. Om detta var sant eller inte vet vi inte, men vad som sägs var att dåvarande kejsarinnan Messalina gärna ville lägga vantarna på Lucullus trädgårdar. Hon tros ha legat bakom anklagelserna mot Asiaticus och Poppaea den äldre, vilket till sist medförde att de båda begick självmord.
Poppaea var således föräldralös redan som tonåring. Hon sades emellertid redan då ha varit en av de vackraste kvinnorna i Rom och det tog inte långt tid innan hon lyckades gifta sig med ledaren för pretoriangardet Rufrius Crispinus. Vi vet inte så mycket vad som hände under deras äktenskap mer än att de fick en son med samma namn som sin far (som enligt Suetonius några år senare dränktes på Neros begäran). Problemet var att Rufrius efter sina stora militära framgångar bytte bana och istället satsade på politiken. Det kunde nog ha gått bra om inte en ung, inte helt okänd kille vid namn Nero hade irriterat sig på honom. Nero uteslöt honom snabbt ur senaten och ett år senare såg han också till att Rufrius avrättades.
Poppaea hade dock redan hittat make nummer två, Otho, som med tiden faktiskt också skulle bli kejsare. Den romerske författaren Suetonius skvallrar om att Otho inledningsvis inte alls brydde sig om Poppaea utan hade en riktig bromance med kejsar Nero. De var inte bara bästa vänner, Otho sägs även ha haft en sexuell relation med kejsaren. Nero hade vid denna tid redan börjat träffa Poppaea men för att inte ställa till skandal, så fick hon flytta in hos Otho ingå ett skenäktenskap med honom för att det inte skulle skvallras. Problemet var att lilla Otho lite oväntat blev störtförälskad i Poppaea och när tiden var mogen för Nero att hämta hem henne så vägrade Otho låta henne gå. Nero blev inte oväntat förbannad på sin tidigare vän. Han tvingades nu inte enbart tvångsupplösa hans äktenskap med Poppaea, utan han skickade honom också till Lusitanien för att bli ståthållare för att få honom ur vägen.
Nu var det bara en sak som stod i vägen för Neros och Poppaeas lycka, hans fru. Nero var nämligen gift med Claudia Octavia, dotter till kejsar Claudius och Messalina. Octavia var omåttligt populär bland det romerska folket, så Nero var smart nog att inse att en skilsmässa kunde påverka folkets syn på honom. Inte verkade frugan ha några planer på att lämna frivilligt heller. Detta trots att Nero ska ha utsatt henne för en hel del mordförsök, misshandlat henne, samt att hon sannolikt kände till att han haft ett enormt antal utomäktenskapliga affärer.
Till sist blev Poppaea gravid och detta ändrade allt då Nero var oerhört mån om att få en arvinge. Han skilde sig nu kvickt från Claudia med ursäkten att hon var infertil och inte kunde ge honom några barn, och gifte inom två veckor om sig med Poppaea. För säkerhets skull spred de även ut ett rykte om att Claudia hade varit otrogen och skickade henne i exil till ön Ventotene. Detta funkade dessvärre inte, utan romarna började ifrågasätta Nero och Poppaea. Det gick så långt att Nero fick muta sin gamla lärare Anicetus att offentligt säga att han inte enbart hade haft en affär med Octavia, utan att hon även hade gjort abort. Att detta var aningen motsägelsefullt med tanke på de angivna skälen till skilsmässan verkar inte ha oroat Nero nämnvärt. För att historien inte skulle kunna dementeras skickades två soldater till Ventotene för att döda Octavia, och det sägs att de tog med hennes huvud tillbaka till Rom för att visa upp för en mycket nöjd Poppaea.
Nero och Poppaea kunde nu starta sitt liv tillsammans och även de författare som är extremt negativa mot Nero, vittnar om att paret verkligen älskade varandra högt. De fick en dotter tillsammans, Claudia Augusta, som dessvärre dog bara fyra månader gammal. Enligt skvallret så ska paret ha fortsatt leva ett passionerat liv tillsammans, men allt ska ha slutat abrupt år 66 e.Kr. då Nero kom hem en kväll på fyllan och då sparkade sin höggravida hustru i magen så illa att hon avled. Även om detta inte låter helt osannolikt med tanke på kejsarens tidigare gärningar, så menar många att det är mer sannolikt att Poppaea dog i samband med att hon skulle föda, då detta faktiskt var en av de vanligaste dödsorsakerna hos kvinnor vid denna tid. Att Nero fick skulden kan handla om att de romerska författarna vill måla upp en bild av honom som galen mördare, snarare än att de återger sanningen. Poppeae begravdes i Augustus mausoleum och förklarades upphöjd till gud, tillsammans med sin lilla dotter som avlidit några år tidigare.
Nero sägs ha blivit galen av sorg efter Poppaeas död. Han ska ha gårr runt på gatorna i Rom och skrikit hennes namn och trott att han sett henne. Suetonius berättar också hur han en dag såg en ung man som påminde om henne. Nero såg till att pojken kastrerades och gifte sig sedan med honom, och kallade honom för Poppaea.
Det finns emellertid en annan, ganska nyligen lanserad teori, om att Poppaea inte alls blev ihjälsparkad, utan att hon istället hämtades av gudinnan Afrodite i en vagn som sedan körde henne till himlen. Anledningen till denna utveckling av historien är att man för några år sedan hittade en papyrus i Oxhyrhynchus i Egypten. När denna papyrus hamnade i på universitetet i Oxford så hittade forskarna en knappt synlig grekisk dikt på en del av papyrusen. Dikten handlar om hur gudinnan Afrodite hämtade en höggravid kvinna, vilken inte alls var pigg på att åka med, ”utan hellre ville stanna hos sin man som även han var en gud”. Denna mening talar för att det kan ha rört sig om Nero och Poppaea. I dikten står det också att ”För Nero, ska du vaka över dina barn i evighet” vilket har tolkats som en referens till dottern som avled, samt barnet som dog tillsammans med Poppaea.
Vilken av historierna som framstod som den mest övertygande hos romarna är svårt att säga, både hustrumisshandel och apoteoser (att en människa blir upphöjd till gud) var vanliga fenomen vid denna tid. För er som tycker att det senare låter löjligt så vill vi påminna om att det vid denna tid fanns en judisk snubbe en bit österut i riket, vars himmelsfärd en stor del av mänskligheten ännu idag ser som en självklarhet. Det var således inte helt otroligt att folket i Rom köpte historierna om hur olika personer plötsligt blev förvandlade till gudar.
Poppaea levde ett kort men händelserikt liv och trots hennes allt för tidiga tragiska öde, så har hon gått till historien som en av de mest ökända, men även mest berömda kejsarinnorna. Få kejsarpar har gestaltats så mycket i film och konst som Nero och Poppaea och deras kärlekshistoria fortsätter att fascinera människor ännu idag.
I Torre Annunziata, en liten ort utanför Pompeji, står än idag den enormt luxuösa romerska byggnad som brukar kallas för ”Poppaeas villa”. Om kejsarinnan någonsin bodde där vet vi inte, men en inskription på en amfora visar att villan sannolikt har tillhört Poppaea eller i varje fall någon i hennes familj.
Garum, Gudar & Gladiatorer 