Nu i fotbollstider när vi titt som tätt kan höra på nyheterna om hur huliganer från olika lag hamnat i konflikt, kan vi ändå konstatera att ibland så var det faktiskt värre förr. En av historiens mest dramatiska uppgörelser mellan supportrar utspelade sig faktiskt i Pompeji, även om det då handlade om gladiatorer och inte om fotbollslag.
I det som brukar kallas för Actius Anicetus hus (I.3.23) i Pompeji, återfanns år 1868 en av stadens mest intressanta väggmålningar. Denna fresk, som numera återfinns på arkeologiska museet i Neapel, mäter hela 170 cm på höjden och 185 cm på bredden, och föreställer en historisk händelse, nämligen ett stort supporterbråk mellan Pompejanerna och tillresta besökare från grannstaden Nuceria i samband med ett gladiatorspel.
Vad som gör denna målning så intressant är att vi vet att den visar en händelse som faktiskt har ägt rum. Författaren Tacitus beskriver hur det år 59 e.Kr uppstod ett fruktansvärt slagsmål utanför Pompejis amfiteater i samband mellan en kamp mellan de två städernas gladiatorer. Författaren beskriver hur bråket uppstod efter att något hade hänt mellan inne på arenan, men att det sedan snabbt spred sig även till personerna utanför amfiteatern. Till att börja med nöjde sig de olika sidornas supportrar med att kalla varandra för diverse mindre smickrande saker, men snart övergick man till att kasta sten på varandra. Efter en stund hämtade man sedan vapen av olika slag och så var bråket i full gång. Inte helt otippat så segrade pompejanerna, sannolikt eftersom de var på hemmaplan och lär ha haft både mer resurser och deltagare. Många nucerianer fick föras till Rom för att vårdas för sina allvarliga skador, och enligt Tacitus ska också en del kvinnor och barn kommit i vägen och dödats.
När kejsaren Nero fick höra talas om detta, bad han senaten att omgående utreda vad som egentligen hade hänt. Det slutade med att Pompeji förbjöds att hålla gladiatorspel de kommande tio åren och de som ansågs ha varit anstiftare till bråket förvisades i exil.
Detta måste ha varit ett hårt slag mot folket i Pompeji, vilka förefaller ha varit oerhört förtjusta i sina gladiatorer. Runt amfiteatern låg också många inrättningar för mat och dryck, vilka sannolikt nu drabbades hårt ekonomiskt när besökare till amfiteatern uteblev.
Även om bråket mellan de båda städerna hade utlösts av gladiatorshowen, så var det nog även annat gammalt groll som låg bakom. Redan efter det s.k. bundsförvantskriget år 91–88 f.Kr, hade Pompeji tittat snett på Nuceria. Pompeji hade slagit sig samman med de andra städer i området som revolterande mot Rom, och då de allierade förlorade, så slutade det med att invånarna i Pompeji straffades genom att Sulla gjorde staden till en veterankoloni. Nuceria hade inte deltagit i kriget och belönades i stället med land från en av de allierade städer som hade skövlats i kriget. Själva amfiteatern i Pompeji var i själva verket uppförd just för att underhålla de nya romare som hade placerats i staden av Sulla, och fungerade således som ett slags minnesmärke över stadens förlust.
Att Pompejanerna inte var överdrivet förtjusta i sina grannar finns det gott om bevis för i staden. Flera graffiti vittnar om föraktet mot Nuceria, även om några förefaller vara av de mer skämtsamma slagen. Det finns även en graffiti som förklarar att det var betydligt bättre vin i Nuceria än i Pompeji, vilket väl kan anses nog så viktigt.
Hur gick det då med Pompeji och gladiatorspelen? Det mesta tyder på att de inte behövde vänta tio år, utan att det mesta snart var som vanligt igen. Då kejsar Neros hustru Poppaea hade sin familj i Pompeji, så kan man kanske tänka sig att hon påverkat sin make, då de inställda gladiatorspelen kan ha påverkat hennes familj ekonomiskt. År 62 skakades Pompeji av en enorm jordbävning som förstörde stora delar av staden, därav amfiteatern. När denna väl hade reparerats, verkar spelen ha fortgått som vanligt igen.
Det som är intressant med gladiatormålningen är inte enbart att den visar en historisk händelse, utan att den också ger oss en inblick i hur en romersk amfiteater egentligen såg ut, med sitt soltak och sina VIP-platser. Varför Actius Anicetus valt att ha just denna målning i sitt lilla hus vet man naturligtvis inte, men då det även finns andra inskrifter, samt fler bilder föreställande gladiatorer, så menar många att han troligtvis själv hade kämpat som gladiator tidigare i sitt liv.
År 2017 hände något som lite oväntat gav oss mer information om detta omtalade bråk. Man upptäckte då en grav i Pompeji, inte långt från den sydvästra ingången till staden, den s.k. Porta Stabia. Denna grav (SG6) tros ha tillhört en av Pompejis kändisar, Gnaeus Alleus Nigidius Maio, som man vet ansvarade för att organisera gladiatorspel. Det mest intressanta med graven var emellertid att den hade en nästan fyra meter lång inskription där just händelsen vid amfiteatern år 58 kommenterades. Här framgår att det inte enbart var de som startat bråket som skickats i exil, utan även stadens två duovirer (en slags borgborgmästare) hade råkat ut för samma påföljd. Innehavaren av graven hade emellertid, tack vare sin vänskap med kejsar Nero, snabbt lyckats ordna så att de fick återvända till Pompeji igen. Kanske lyckades han även få kejsaren att åter tillåta gladiatorspel, då detta verkar ha varit en angelägen verksamhet för vem det nu än må ha varit som lät uppföra detta monument till sig själv.
Det finns tyvärr inget namn bevarat på gravmonumentet, men man tror att en relief med gladiatorer som tidigare hittats på platsen tillhör denna grav. Monumentet, som liksom väggmålningen nu går att beskåda på museet i Neapel, visar gladiatorer och andra aktiviteter som kan kopplas till amfiteatern, och frisen med inskriptionen sägs också passa utmärkt i storlek till denna nyfunna grav.
Garum, Gudar & Gladiatorer 