I antikens Rom fanns det många olika yrken som kanske inte är fullt lika förekommande nu i våra dagar.. Ett av dessa var giftblandare av olika slag, det vill säga personer som var specialiserade på att mixa ihop dödliga substanser i syfte att mörda någon. Marknaden för dessa entreprenörer förefaller ha varit oväntat stor, gift var något man använde både för att ha ihjäl andra och för att själv ta sitt liv för att undvika svåra straff, eller föra att slippa ålderdomens plågor.
Den mest berömda giftblandaren av alla var en gallisk kvinna vid namn Locusta. Hon hade växt upp på den galliska landsbygden och där lärt sig det mesta om olika örter och växter, speciellt vilka som kunde användas för skadliga syften. Av okänd anledning flyttade senare Locusta till Rom, en del historiker menar att hon sannolikt blev tagen som slav då många galliska kvinnor hamnade i Rom just på detta sätt, men detta är inget som går att få bekräftat. Väl i Rom förefaller hon emellertid ha varit inte enbart en fri, utan också en mycket företagsam ung kvinna och blir där snart känd som försäljare av gifter av olika slag. Affärerna blomstrade naturligtvis i en stad som Rom, då folket här mer eller mindre stod i kö för att ha ihjäl varandra.
Ett litet problem var dock att det faktiskt inte var tillåtet att sälja gifter, hur eftertraktade de än må ha varit. Locusta ställdes inför rätta och fängslades snart för sina illegala affärer. Historien om henne kanske skulle ha slutat där om inte en annan känd dam från historien, Agrippina den yngre (kanske mest känd som mamma till Nero) hade fått höra talas om hennes talanger. Agrippina var ju minst sagt sugen på att mörda sin make, Kejsar Claudius, och vad kunde väl vara bättre än att då ha en egen giftblanderska i sitt hov. Agrippina såg til att Locusta frigavs från fängelset och istället installeraades i det Julisk-Claudiska kejsarhovet.
Enligt författaren Tacitus så önskade Agrippina att Claudius skulle dö långsamt, så att det inte skulle vara helt uppenbart att kejsaren hade blivit förgiftad. För detta krävdes någon som hade koll på vad den gjorde och rekommendationerna hade lett till Locusta som sades vara den bästa i sitt slag. Hon visade snart upp sina talanger. Efter att först ha gjort Claudius munskänk sjuk, så blandade Locusta ihop en blandning som en tjänare skulle hälla på Claudius mat. Claudius emellertid var en smart gubbe, och hade alltid en fjäder till hand vilken snabbt kunde köras ner i halsen vid misstanke om förgiftning. Locusta hade observerat detta och sett till att även fjädern hade doppats i gift. Claudius dog, vi vet inte helt om det är till följd av förgiftning då det allmänna hälsotillståndet hos kejsaren inte direkt var det bästa, men enligt de antika historikerna så var det tveklöst Agrippina som låg bakom dödsfallet.
Med Claudius död så försvinner Locusta ur historien för en stund, men det dröjer inte länge innan hon är tillbaka igen. Nero var orolig för att Claudius biologiske son Britannicus skulle göra anspråk på kejsartiteln och gjorde som han lärt sig av mamma, han kallade till sig Locusta, som vid denna tid åter hamnat i fängelse, och bad henne förgifta Britannicus. Första försöket handlade om att långsamt förgifta Britannicus, men detta visade sig inte fungera speciellt bra på denna blott 14 år gamla pojke med starkare motståndskraft än förväntat. . Nero efterfrågade då i stället ha ett gift som fungerade snabbt och Locusta sägs ha mixat ihop en blandning av belladonna, arsenik och alruna. Britannicus hade som alla andra framstående personer vid denna tid en egen munskänk och denne provsmakade både vin och mat och förklarade att allt var i sin ordning. Vad ingen hade misstänkt var att det var vattnet som användes till att kyla vinet som innehöll giftet, så när Britannicus senare under kvällen spädde ut sin drink föll han snabbt till marken i svåra plågor. Nero beordrade att ingen fick röra styvbrodern eftersom han drabbats av ett epileptiskt anfall, och några minuter senare var Britannicus död.
Nero var mycket nöjd med Locustas insats och befordrade henne till en slags kejserlig hovleverantör av gift. Han gav henne också flera egendomar med tillhörande slavar, samt hjälpte henne att inrätta en skola dit han lät skicka många elever som skulle lära sig giftmördandets ädla konst.
Nero stod bakom Locusta och gav henne immunitet mot alla slags repressalier, men efter sin död kunde han inte längre beskydda henne. År 68 lät kejsar Galba beordra att Locusta skulle avrättas för alla de liv hon hade på sitt samvete. Hur detta egentligen gick till råder det delade meningar om. Någon gång i historien uppstod en skröna om hur Locusta skulle ha avrättats på Cirkus Maximus genom att man hade låtit en specialtränad giraff våldta henne till dess att hon avled, varpå hon hade slitits i stycken av vilda djur. De antika källorna nämner emellertid inget om detta, även om Apuleius har en liknande historia, som dock handlar om en anonym kvinna och en åsna. Vad vi vet är att Locusta på ett eller annat sätt avrättades kort efter Neros död, sannolikt något som utfördes av människor snarare än giraffer.
Varför valde man då att bestraffa Locusta så hårt? Hon hade under sin korta karriär dömts till flera fängelsestraff och en dödsdom, trots att det mesta hon utförde förefaller ha varit på order av kejsarfamiljen, några man nog inte nekade i första taget. Sanningen var den att Locusta låg bakom betydligt fler dödsfall än de som utförts på kejserliga order. För att undersöka på vilket sätt eller hur snabbt giftet verkade, hade hon utfört tester med dödlig utgång på många människor. Locusta hade även indirekt bidragit till ett stort antal mord där hon sålt sitt gift, vanligtvis anpassat till det efterfrågade ändamålet vilket visade på att hon var fullt medveten om syftet till beställningen. Många har kallat Locusta för Roms värsta seriemördare och på sätt och vis kan man nog säga att hon var det, samtidigt man inte heller kan förneka som hon var en mycket framgångsrik entreprenör och ett bevis för att man kunde lyckas i Rom även som en ogift kvinna från Gallien.
Garum, Gudar & Gladiatorer 