Romarna hade många olika metoder när det kom till att avrätta de som hade gjort sig skyldiga till svåra brott, eller som av andra anledningar inte behagade den romerska makten. De personer som kom “lindrigt” undan kunde få tillåtelse att själva ta livet av sig med ett svärd eller genom att dricka en bägare med gift, vilka ansågs vara de mest nobla sätten att dö på. Andra mindre ”lyckosamma” dömdes till bland annat korsfästelse, eller till damnatio ad bestia vilket gick ut på att man till en jublande publik fick slitas i stycken av vilda rovdjur på en arena. För de som hade gjort riktigt avskyvärda brott så fanns det också den så kallade Tarpeiska klippan, eller rupes Tarpeia/ Saxum Tarpeium som romarna sade.
Anledningen till att romarna fruktade denna avrättningsplats mer än någon annan berodde inte direkt på att själva avrättningen var värre än andra, man kastades här helt enkelt ut över en klippa, vilket borde ha lett till en relativt snabb och i jämförelse med andra avrättningsmetoder, en inte speciellt plågsam död. Tarpeiska klippan var emellertid kopplad till en social förnedring på ett helt annat sätt än vad de andra straffen var. Att avrättas här var en stor skam, inte bara för den utsatte utan även för dennes familj. Att hota någon med detta straff var således något av det värsta man kunde göra.
Tarpeiska klippan låg på den södra sidan av kapitolinska kullen och hade ett stup på ca 25 meter. Platsens centrala läge precis bredvid Forum, medförde att detta var en utmärkt plats för att hålla offentliga avrättningar eftersom det var nästan omöjligt att undgå att se för de som vistades här. Man vet inte den exakta platsen för avrättningarna, då de antika författarna anger lite olika positioner, men sannolikt så låg den ovanpå det mamertinska fängelset, samt satt ihop med den gemoniska trappan. Även denna trappa kunde användas som avrättningsplats, genom att man helt enkelt kastade ner fångar därifrån. Ett mer vanligt förekommande användningsområde var emellertid att man lade fångar som avrättats i trappan, så att alla skulle se kropparna som ett varnande exempel på hur det kunde gå om man inte höll sig till lagen. När kropparna legat där en vecka drog man dem med hjälp av en stor krok till floden Tibern där de sedan slängdes. Att få en vanlig begravning var nämligen inte att tänka på för de som hade avrättats här.
Klippans namn härstammade från en av de historiska händelserna som hade skakat romarna mest. Det finns lite olika varianter av denna berättelse, men den vanligaste versionen handlar om att en vestal vid namn Tarpeia hade öppnat portarna till staden och släppt in romarnas värsta fiender, sabinerna, i utbyte mot guld. Väl inne i staden dödade sabinerna Tarpeia och enligt legenden så begravdes hon inne i klippan som senare fick hennes namn. Då Tarpeia ansågs som den värsta förrädaren i den romerska historien, var detta en plats man verkligen inte ville blir förknippad med. Hur mycket sanning det egentligen låg i denna historia kan väl kanske diskuteras, då berättelsen utspelade sig på Romulus och Remus tid på 700-talet f.Kr, men i romarnas sinne var den lika verklig som om det hade hänt samma vecka.
De som avrättades här hade i första hand gjort sig skyldiga till politiska brott, förräderi, eller andra förbrytelser som var riktade mot staden och folket, snarare än mot enskilda personer. Enligt den gamla romerska urkunden, tolv tavlornas lag, skulle dock också slavar som stulit från sina ägare, eller personer som ljugit i en rättegång dömas till detta straff, men oftast handlade det om betydligt mer inflytelserika personer än så. Det fanns ett uttryck bland romarna som löd ”Arx tarpeia Capitoli proxima” vilket betyder ”den tarpeiska klippan ligger nära capitolium” och menar att ju högre uppsatt i samhället man var, desto högre blev ens fall. Ser vi till några av de personer som avrättades här, så hittar vi bla andra Spurius Cassius Vecellinus som var en senator på 400-talet f.Kr., som dömdes för att ha försökt bli kung i Rom. Vi känner också till Marcus Manlius Capitolinus (ca 300-talet f.Kr) även han tidigare konsul, som dock anklagades för att ha initierat en revolt bland folket i Rom. En annan vi vet avrättades var Simon bar Giora, en idumeisk man som var en av dem som lett det judiska upproret första århundradet e.Kr, som dock besegrades av Vespasianus och Titus. Utöver dessa finns det naturligtvis en mängd andra personer som mötte sitt öde på detta vis, även om deras namn inte alltid blivit nerskrivna. Exakt hur många det kan ha rört sig om vet vi inte, men man kan gissa att det rörde sig om ett enormt antal, om man tänker på hur lätt det var att bli (falskt)anklagad för förräderi eller liknande under denna tid.
Ibland så lyckades emellertid inte klippan leverera det man förväntade sig. Den romerske författaren Rufus Festus berättar om en man vid namn Lucius Terentius, som mirakulöst helt enkelt överlevde fallet från klippan. Detta var ytterst lyckosamt för honom, då det senare även visade sig att han blivit benådad. De flesta var emellertid inte så lyckosamma utan dog i fallet, varpå deras ruttnade kroppar visades upp för alla som ville se.
Den Tarpeiska klippan finns fortfarande att se i Rom, även om många byggnationer runt omkring har medfört att den sannolikt ser mycket annorlunda ut idag än vad den gjorde under antiken.
Garum, Gudar & Gladiatorer 