Som vi tidigare berättat så var romarnas absoluta favoritnöjen de blodiga tävlingar och spel som ägde rum på de olika arenorna runt om i riket. Ett av de mer spektakulära evenemangen var de regisserade sjöslag som av romarna kallades för naumachia. Dessa ägde rum inne på vattenfyllda arenor eller på floder inne i städerna. Deltagarna spelade ofta upp riktiga historiska händelser och det hela var som en slags teaterföreställning som vanligtvis gick ut på att två olika parter stred mot varandra. Skillnaden mot vanliga teaterföreställningar var att de som här tvingades deltaga var krigsfångar, dömda brottslingar, eller andra som på något vis hade stött sig med kejsaren och dömts till döden. Oavsett utgången så skulle således alla deltagare dö förr eller senare.
Dessa evenemang blev naturligtvis oerhört populära. Var det något som romarna uppskattade så var det ond bråd död på arenan. Att dessa strider utspelade sig på vatten gjorde uppenbarligen bara det hela extra spännande. De romerska författarna skriver om hur folket samlades runt arenan flera dagar innan evenemanget för att få möjlighet att se en skymt av tävlingarna. Ju närmre öppningsceremonin kom, desto högre blev stämningen och fler och fler personer trängde på, vilket i vissa fall ledde till att ett stort antal personer klämdes ihjäl i trängseln. Efter att ha sett hur populära dessa evenemang var, så ville naturligtvis alla kejsare anordna spel av detta slag. Alla ville att just deras naumachia skulle vara den mest spektakulära och eftersom det var så sällan dessa evenemang anordnades så fick de kosta vad de kosta ville.
Den första naumachia som vi känner till lät uppföras av Caesar i samband med att han firade sin fyrfaldiga triumf efter att han hade återvänt till Rom år 46 f.Kr. Inför detta tillfälle lät Caesar gräva ut en enorm bassäng nere på Marsfälten inte långt från Tibern. Den exakta platsen vet man inte, men sannolikt var det runt det område so idag kallas för Trastevere. Anledningen till att bassängen hade byggts så nära Tibern var troligtvis för att man skulle kunna använda sig av flodens vatten för att enkelt kunna fylla bassängen. Själva föreställningen involverade flera stora romerska krigsskepp och över 4000 rorsmän. Utöver dessa så hade man även 2000 män som skulle strida mot varandra och spela upp ett sjöslag mellan Thrakernas och Egyptiernas flottor. Trots att denna bassäng måste ha kostat ofantligt mycket att bygga så användes den troligen endast vid detta tillfälle. Den exakta anledningen till att den snabbt togs ur bruk vet vi inte med säkerhet, vissa källor hävdar att det handlade om att Caesar ville bygga ett tempel till Mars Ultor på platsen, medan andra menar att det berodde på att det stillastående vattnet drog till sig myggor som spred sjukdomar.
Caesars efterträdare , kejsar Augustus, var dock inte sämre än att han minsann också skulle ha en egen naumachia och naturligtvis skulle den vara ännu större och coolare än Caesars. Augustus lät även han bygga sin bassäng på Tiberns flodbädd i samband med invigningen av Mars Ultors tempel. Enligt de antika författarna så ska denna konstruktion dock ha varit betydligtstörre än Caesars. Naumachia Augusti, som den gigantiska bassängen kallades, mätte 1800 x 1200 romerska fot vilket motsvarar ungefär 533 x 350 meter. Att fylla upp denna med vatten var inte det enklaste och antagligen hade den nya akvedukten Aqua Alsietina byggts primärt för detta ändamål, även om vattnet också användes för att vattna parkerna i omgivningen. Inte mindre än trettio triremer och biremer rymdes här, och Augustus kunde således låta spela uppslaget vid Salamis, där över 3000 fångar ska ha fått representera den Atenska och Persiska flottan. Denna tillställning var oerhört lyckad och Augustus skryter själv om den i sin ”självbiografi” Res Gestae, där han listar det som han själv ansåg vara hans viktigaste gärningar sedan han kom till makten.
Även om romarna var överförtjusta i tillställningar av dessa slag, så var det inte alla som enbart dök upp för att titta på skeppen. Författaren Ovidius klagar på att många av besökarna bara var där för att ragga sängpartners och att arrangemang av detta slag skapade en plats för diverse dekadenta beteende. Nu var detta inget ovanligt för arenor i Rom, såväl Cirkus Maximus som Colosseum drogs med liknande bekymmer och Naumachi Augusti fortsättes att användas under en lång tid framåt, och enligt antika källor fanns resterna av den fortfarande kvar på 200-talet e.Kr.
Kejsar Claudius var inte sämre än sina föregångare, utan ville även han ha en egen naumachia. Istället för att uppföra ännu ett skrytbygge, använde han sig istället av Fucinosjön, för att fira att man äntligen var klar med olika arbeten som man under många år utfört här för att förhindra översvämningar. Redan vid invigningen blev det dock mer eller mindre fiasko. Över hundra skepp och 20 000 soldater deltog i dessa spel, samtliga som vanligt fångar som redan hade dömts till döden. Det var vid detta tillfälle som de stridande hälsade kejsaren med orden “Morituri te salutant”, vilket betyder “Var hälsad herre, de som nu ska dö hyllar dig”. De stridande hade hoppats på att Claudius skulle benåda dem, men när så nu inte skedde så bestämde de sig i stället för att förstöra spelen och istället för att slåss så rodde de lugnt förbi varandra och bara petade lite på varandra, något som naturligtvis inte uppskattades av vare sig publiken eller kejsaren. Lite senare inträffade ytterligare en skandal då en av kanalerna som var sammanbunden med sjön svämmade över och nästan dränkte ett gäng prominenta bankettgäster som satt vid ett bord precis bredvid.
Den mest omdiskuterade naumachian är emellertid den som sägs ha utspelat sig i Colosseum. Den antike författaren Cassius Dio berättar om hur en naumachia anordnades i den Flaviska amfiteatern, vilket var det dåvarande namnet på just Colosseum. Ser vi till hur Colosseum är utformat med en hypogeum, dvs olika underjordiska tunnlar och hissar som kunde få djur och gladiatorer att plötsligt komma upp ur golvet på arenan, så finns det ingen möjlighet att man skulle kunna ha haft ett sjöslag här. Enligt Suetonius så var det dock kejsar Domitianus som skapade dessa underjordiska konstruktioner, vilket gör det möjligt att hans föregångare Vespasianus och Titus faktiskt skulle kunna ha vattenfyllt arenan med hjälp av en närliggande akvedukt. En annan möjlighet är också att man kan ha använt sig av vattnet i Neros konstgjorda sjö, ovanpå vilken Colosseum är byggt, för att på så sätt utnyttja denna till sjöslag innan arenan färdigställdes. Om man hade haft en eller flera naumachiae här, så måste man dock ha använt sig av speciella båtar av mindre storlek och plattare skrov, då det knappast kan ha varit möjligt att få in så pass mycket vatten att en normalstor flotta skulle ha kunnat få plats där.
Efter perioden då de flaviska kejsarna regerade så hittar vi inte så mycket mer information om naumachia i de romerska källorna, mer än att kejsar Trajanus anordnade ett sjöslag i en arena på den plats där Vatikanen idag finns (Naumachia Vaticana). Det mesta tyder dock på att man även efter det fortsatte att anordna naumachia av olika slag, men att man nu använde sig av redan existerande vattendrag och sjöar, snarare än att använda speciella arenor.
Man har uppfört naumachia även under senare tid. Detta är en bild från 1863 på Arena Civica i Milano, vilken vattenfyllts för att ett enklare sjöslag skulle kunna iscensättas.
Garum, Gudar & Gladiatorer 