Idag, 8 september så är det 2007 år sedan kejsar Augustus begravning ägde rum. Detta var naturligtvis en tillställning som gick till historien, då senatorerna mer eller mindre tävlade om vem som kunde komma upp med de bästa idéerna för begravningen samt hur man bäst kunde hylla denna landsfader. En del ville att begravningståget skulle gå genom ”triumfporten”, dvs den av Roms portar som triumftågen brukade gå igenom, vilken det var är man inte säker på. Andra önskade att man skulle släpa ut en staty av Victoria från Curian och ha den längst fram i begravningståget, att alla skulle byta ut sina guldringar mot järnringar, samt att alla stadens barn ur finare familjer skulle sjunga sånger.
Nu blev det ju emellertid Augustus efterträdare, Kejsar Tiberius, som ansvarade för begravningen och han har väl knappast gjort rykte om sig att gilla överdrifter. Det blev således, till omständigheterna sett, en ganska enkel begravning där Tiberius och hans son Drusus höll varsitt tal utanför Caesars tempel, varpå kroppen bars iväg, med större delen av romerska folket tågandes bakom, iväg för att brännas på Marsfältet. Som sig bör när det kommer till romerska kejsarbegravningar, så flög naturligtvis en örn över gravbålet och lite mer än en vecka senare, den 17 september, så utropades Augustus till gud.
Det mest intressant med Augustus begravning är emellertid inte ceremonin utan det magnifika gravmonument han hade låtit uppföra till sig själv och sin familj på det område som då kallades Marsfältet, men som idag breder ut sig mellan Pinchio, Capitolium, Quirinalen och Tibern. Graven går under namnet Augustus mausoleum och är antagligen en av Roms mest berömda monument genom historien. Denna grav var faktiskt också ett av de första av Augustus många byggen han lät starta upp efter segern vid Actium. Anledningen till att han hade så bråttom med att färdigställa just sin grav tros ha varit att Marcus Antonius hade fått enorm kritik i Rom för att han i sitt testamente uttryckt att han ville bli begraven i Alexandria. Genom att påbörja bygget av denna jättegrav kunde Augustus tydligt visa att hans intentioner var att för evigt stanna i Rom. Själva mausoleet var runt till formen och hade den imponerande storleken av 90 diameter och medan själva byggnaden var 47 meter hög, så ska takhöjden gjort att graven var nästan 90 meter hög i storlek. På toppen av byggnaden satt en gyllene staty av Augustus, och runt den växte höga cypresser. Framför ingången till mausoleet stod två enorma obelisker, vilka idag tyvärr står på andra platser, den ena på piazza Esquilina bakom kyrkan S. Maria Maggiore och den andra på Piazza dei Quirinale.
Något av det mest intressant med mausoleet var de bronstavlor vid ingången till Augustus där inskriften till hans berömda livsberättelse Res Gestae var uppsatt. Dessa beskrev de viktigaste handlingarna Augustus genomförde under sin regim och vilka enligt hans testamente skulle placeras på mausoleet efter hans död. De tavlor som satt vid mausoleet har tyvärr gått förlorade, men då det fanns kopior uppsatta på andra ställen över hela romarriket, varav den bäst bevarade vid Augustus tempel i Ancyra (dagens Ankara) har man kunnat återskapa texten. Det finns även en modern kopia uppsatt på Ara Pacismuseet bara några meter från Mausoleet.
Augustus var inte den första som begravdes här. Eftersom mausoleet stod färdigt långt innan hans död så gravsattes även andra personer från kejsarfamiljen här. Den första som fick sin eviga vila här var Augustus systerson Marcellus, åt vilken även Marcellusteatern är dedikerad. Andra som begravdes här var Augustus svärson Agrippa, Livias son Drusus, Augustus syster Octavia, samt hans barnbarn Gaius och Lucius. Efter Augustus död fortsatte man under lång tid att använda sig av monumentet och andra kända romare som hamnade här var förutom Augustus själv även den populäre Germanicus, Tiberius son Drusus, Livia, Tiberius, Caligula, Claudius, Neros fru Sabina Poppaea samt många fler tillhörande den Julio-Claudiska ätten. Även några som inte tillhörde just denna denna kejsarfamilj valde också att bli begravda här t.ex. kejsaren Nerva, samt kejsarinnan Julia Domna, vilket visar på att man använde mausoleet så sent som år 218 e.kr då hon avled. Efter att Alaric och Visigoterna attackerat och skövlar Rom år 410 e.kr förstördes urnorna och mausoleets inredning, medan själva byggnaden skonades.
Med tiden så förföll mausoleet allt mer, precis som så många andra monument, och blev snart överväxt med träd och annan vegetation. Man började runt år 1000 e.Kr kallade det för ”Augustus kulle” istället för hans grav, vilket tyder på att själva mausoleet nu inte längre gick att se. Som så många andra romerska monument fick emellertid även detta nytt liv under medeltiden, då man under 1100-talet byggde om mausoleet till en fästning. Denna revs emellertid, och man använde delar av materialet till att uppföra andra byggnader. På 1500-talet kom det i familjen Soderinis ägo, vilka helt enkelt lät uppföra en magnifik trädgård uppe på graven. Detta var ju ett trevligt sätt att använda denna grav på, men tyvärr så fortsatte transformationen. Under 1800-talet användes mausoleet som tjurfäktningsarena, för att senare bli en cirkus och slutligen en teater. I början av 1900-talet fungerade gravmonumentet som en konserthall innan Mussolini i mitten av 1930-talet började att återställa Mausoleet till sin ursprungliga form i en strävan efter att visa upp det italienska folkets romerska historia.
Under årens lopp så fortsatte emellertid Mausoleet att förfalla och man fick på 1970-talet stänga det för allmänheten eftersom det var i så dåligt skick. År 2017 påbörjades emellertid en enorm restaurering av byggnaden. Så sent som våren 2021 öppnades mausoleet igen och det som var, och faktiskt fortfarande är världens största grav kunde åter beskådas av allmänheten. Vill man besöka mausoleet så hittar man all information på dess officiella hemsida.
Garum, Gudar & Gladiatorer 