Pythia – Apollons drogade prästinna

Oraklet i Delfi utgör en av de mest kända religiösa företeelserna från antikens Grekland. Med oraklet menas en prästinna vid namn Pythia som uttalade profetior under gudomlig inspiration från Apollon. Delfi syftar i sin tur på en grekisk helgedom och tillika platsen för det Apollontempel där oraklet huserade. Helgedomen ligger i bergsmassivet Parnassos norr om Korinthiska viken. Oraklet i Delfi var en institution med gamla anor och skall ha etablerats redan under slutet av 700-talet f.Kr. Under 1000 år, ända fram till 300-talet e.Kr., kunde villrådiga greker vända sig hit för att få hjälp med allt från kärleksbestyr till råd om de skulle gå ut i krig eller inte. Oraklet fungerade därmed ungefär som våra dagars Saida (om ni minns henne) och andra damer som spår i kaffesump och tarotkort.

Attisk vasmålning föreställandes Pythia sittandes på en trefot. Från 440- eller 430-talet f.Kr.

Det finns många förklaringar till oraklets ursprung. Författaren Diodorus Siculus berättar om en herde vid namn Koretas som en dag vallade sina getter på platsen. Plötsligt började en av hans getter uppträda konstigt efter att den ramlat ner i en spricka i marken. När Koretas gick fram till sprickan blev han uppfylld av en gudomlig närvaro och erhöll förmågan att se in i framtiden. Upp från sprickan kom det gaser som hade en sötaktig lukt. Herden blev exalterad av sin upptäckt och berättade för byborna i närheten. Många bybor började besöka platsen för att uppleva konvulsioner (motoriska krampanfall med abnorma psykiska och sensoriska upplevelser) och transtillstånd. Vid inandning av gaserna hamnade personerna i ett omtöcknat, drömliknande tillstånd. De såg syner, hörde röster och upplevde ett slags rus. Man antog att dessa tillstånd var gudomligt inspirerade och reste en helgedom på platsen.

Apollontemplet i Delfi grävdes ut vid slutet av 1800-talet av franska arkeologer. Undersökningar i mindre skala har genomförts under senare år.

Ursprungligen var det män som hade till uppgift att fungera som orakel. Men efter att flera män hade dött, tyckte byborna att detta var ett väldans slöseri på dugliga karlar, och gav istället uppgiften till en ung ensamstående kvinna. Diodoros förklarar att Pythia ursprungligen varit en ung oskuld. Ibland var hon även väldigt vacker, vilket kunde få tråkiga konsekvenser. Diodoros nämner en herre vid namn Echecrates (från Thessalien) som inte kunde hålla tassarna borta från den unga prästinnan. Efter att ha kommit till helgedomen och skådat den vackra sierskan, blev han förälskad i henne. Han bar iväg Pythia och våldtog henne. På grund av denna beklagliga händelse stiftade invånarna i Delfi en lag om att en oskuld aldrig mer skulle sia. Istället skulle en äldre kvinna på minst 50 år förkunna orakelsvaren.

Under oraklets blomstringsperiod kunde så många som tre kvinnor fungera som Pythia samtidigt, varav två turades om att ge profetior, medan den tredje fungerade som reserv. Även om detta var ett prestigefullt uppdrag med många ekonomiska fördelar, såsom skattefrihet och en bostad på statens bekostnad, fanns det även nackdelar. I alla fall om man hoppades leva ett långt liv. Enligt författaren Plutarchos kunde Pythians livslängd förkortas av hennes tjänstgöring åt Apollon. Anfallen som Pythian drabbades av i samband med orakelsvaren var nämligen mycket utmattande och hade ofta en negativ effekt på hennes hälsa. Vid ett tillfälle ska en Pythia ha fallit stendöd ner i samma ögonblick som hon förkunnade sin profetia. Vid ett annat tillfälle fick sierskan ett hysteriskt anfall och rusade ut från templet. Hon skrek av skräck och kastade sig till marken. Två dagar senare dog hon.

Pythia i modern tappning hållandes en kvist av lagerblad i ena handen och en skål med heligt källvatten i den andra. Målning av John Collier från 1891.

Vi vet inte exakt hur det gick till när Pythia uttalade sina profetior. I den antika litteraturen talas det om att Pythia gav sina orakelsvar i ett maniskt tillstånd framkallat av gaser som kom från en spricka i marken. Hon skall ha talat rappakalja som prästerna tolkade som gåtfulla profetior och omvandlade till poetisk daktyliska hexametrar (ett versmått). En författare som har gett denna förklaring är Plutarchos som fungerade som överstepräst i Delfi runt 100 e.Kr. Enligt honom kom gaserna upp från en källa under templet. Forskare har ofta föreslagit att det kan ha rört sig om hallucinogena gaser.

Rådfrågningen av Pythia skall ha ägt rum på en plats i templet som kallas för adyton. Detta var en liten kammare som låg under templets golv. Pythia skall ha suttit på en hög förgylld tripod (trebent pall) när hon förkunnade sina profetior. Tripoden skall ha varit perforerad med hål och stått ovanpå en spricka i marken. Från sprickan kom det upp gaser. När Pythia andades in gaserna hamnade hon i ett transtillstånd. Antika författare beskriver det som att hon tycktes bli större, hennes hår stod åt alla håll, hennes hy förändrades, hennes hjärta dunkade, hennes byst svällde och hennes röst fick en övernaturlig klang. Det berättas att hon ibland blev så besatt av Apollon att hon föll omkull på marken och tuggade fradga.

Pythia har utgjort ett populärt motiv i konsten. Här i tolkning av Camillo Miola (Biacca) från 1880.

Det har gjorts många försök att på vetenskaplig grund förklara Pythias gudomliga ingivelser. Geologiska undersökningar av platsen har påvisat två förkastningssprickor som korsar varandra precis under oraklets kammare (adyton). Vidare undersökningar visade att grundvattnet i närheten innehöll rikliga mängder av gaserna metan, etan och eten. Den sistnämnda gasen kan ha försatt det delfiska oraklet i transtillstånd. Plutarchos berättar att templet fylldes av en söt lukt när gudomen var närvarande. Eten avger en syrlig, aromatisk doft och har en stark berusningseffekt.

Enligt anestesiologiska studier kan höga doser av eten ha en sövande effekt. Vid lägre doser hamnar man istället i transtillstånd och drabbas av euforiska psykedeliska upplevelser. Man kan sitta upp, höra frågor och svara logiskt på dem, dock med förändrade språkmönster. Det kan även hända att ens medvetandenivå sjunker något och att man förlorar känseln i händer och fötter. Efteråt minns man inte vad som hänt. Alla dessa hallucinogena symtom passar överens med de som Plutarchos beskriver och vilka han som präst i Delfi hade bevittnat många gånger. 

Apollontemplet i Delfi. Passande nog insvept i en suggestiv dimma.

En alternativ teori framhåller istället att växten oleander (även kallad nerium eller rosenlager) kan ha orsakat Pythias symtom. De toxiska substanserna i oleander resulterar i symtom som liknar dem vid epilepsi. Oleander användes av Pythian under orakelproceduren. Hon tuggade på löven och andades in röken från brinnande oleander. Oleanderångorna kan ha kommit från ett fyrfat som var placerat i en underjordisk kammare. Ångorna skall ha tagit sig upp till Pythia genom en öppning i tempelgolvet. Arkeologiska utgrävningar har påvisat att det finns ett underjordiskt utrymme under templet.

Oraklet i Delfi är ett minst sagt fantasieggande fenomen. Ovan nämnda teorier kring hur Pythia hamnade i sitt gudomliga tillstånd, är just teorier, och flera av dem har blivit starkt ifrågasatta. Hur det exakt kan ha gått till lär vi aldrig få veta. Vilket självklart inte kommer sätta stopp för fortsatta spekulationer. Och det är ju ändå det som är lite av charmen med antiken. Samtidigt som vi vet så mycket, så vet vi så försvinnande lite. Något som onekligen kan vara befriande i en tid då svaret på många frågor bara finns ett googleklick bort.

2 reaktioner till “Pythia – Apollons drogade prästinna

Lämna en kommentar