Caecilius Jucundus – En bankman i Pompeji

Bloggen fortsätter idag att titta närmre på olika personer från den antika världen. Idag ska vi hälsa på en lite mer okänd person, nämligen Lucius Caecilius Jucundus, som var en bankman i Pompeji. Anledningen till att vi vet detta är att Jucundus hus fortfarande går att se i Pompeji ( V.1.23-26) och att det är ett av de få bostadshusen i Pompeji där vi faktiskt kan vara säkra på vem som en gång bodde där. I detta magnifika hus så hittade man vid utgrävningar i slutet av 1800-talet nämligen en stor kista i vilken 165 vaxtavlor hade bevarats. I detta arkiv där vi kan se hur transaktionerna mellan Jucundus och olika personer i Pompeji har sett ut.

Jucundus var en s.k. argentarius, vilket betyder att han agerade mellanhand i olika aktioner. Det betyder att när något såldes så gick Jucundus in och betalade det åt den tilltänkte köparen. Köparen hade sedan en viss tid, enligt Jucundus vaxtavlor vanligtvis fem månader, på sig att betala Jucundus, naturligtvis med ränta, varefter huset eller föremålet övergick i den nye köparens ägo. I Jucundus arkiv så kan se namnen på de som förekommer som säljare och köpare, men även de vilka agerat som vittnet, vilket gör att detta är ett fantasttiskt arkiv inte bara över vem som köpt vad, utan också över vilka personer som levde i Pompeji runt 50-talet e.Kr och senare. En av personerna som förekommer på dessa vaxtavlor, Marcus Venerius Secundio, visste man tidigare väldigt lite om, men har nu efter att man nyligen återfunnit hans grav snabbt blivit en av de mest omskrivna personerna i Pompeji.

Precis som många andra framgångsrika män i Pompeji, så kom Jucundus från en familj av frigivna, även om det mesta tyder på att han själv var född fri. Han verkar emellertid snabbt klättrat i karriären och att döma av hans förmögenhet och fantastiska hus så är det troligt att han tillhörde stadens absoluta elit. Inne i huset så har man hittat mängder av fantastiska målningar och andra föremål, men de mest spännande hittar vi nog i atriet.

Det ena är en herm som antagligen föreställer Jucundus själv. Den har inskriften GENIO L NOSTRI/ FELIX L.  (Till vår Lucius Genius, från frigivne slaven Felix) Det finns en del som har menat att detta kunde vara en bild av Jucundus far, men då skulle inskriften inte ha sett ut på detta vis. Det är nämligen inte en hyllning till Jucundus själv utan till hans ”Genius” som var en personlig gud som fungerade lite som en skyddsängel. Det var vanligt att frigivna dyrkade sina tidigare ägares Genii, så därför kan vi vara ganska så säkra på att vi här verkligen har en bild av hur Jucundus såg ut.

En annan spännande sak är det s.k. larariet som vi finner i atriet. Ett lararium var ett litet miniatyrtempel där man hade statyer av sina husgudar uppställda, samt på vilket man kunde offra mindre ting så som rökelse eller blommor. Det var vanligt att man hade någon personlig detalj på sina lararium och det märkliga här är att Jucundus har en fris som föreställer den jordbävning som förstörde stora delar av Pompeji år 62 e.Kr. Många menar att motivet är valt för att Jucundus själv förolyckades i denna katastrof som krävde många människoliv. Ser vi till Jucundus yrke så är det emellertid troligare att han lånade ut pengar till staden för att återuppbygga Pompeji efter jordbävningen, vilket borde ha fått hans status att stiga ännu mer i staden.

Vi vet tyvärr inte vad som hände med Jucundus. Arkivet med vaxtavlor slutar förvisso strax innan jordbävningen, men det kan helt enkelt bero på att han hade de nyare tavlorna förvarade på en annan plats, eller att de inte överlevde Vesuvius utbrott. Man har heller aldrig hittat Jucundus grav, vilket dock inte betyder att den inte finns därute. Även om Jucundus inte var avliden innan år 79 när utbrottet begravde staden, så borde han enligt Pompejis begravningstraditioner ändå ha byggt ett gravmonument till sig och sin familj, eftersom man i Pompeji vanligtvis gjorde detta redan under sin livstid.