”Io Saturnalia!!!”

Hade vi idag, den 17 december, befunnit oss i antikens Rom så hade vi med största sannolikhet iklätt oss vår tjusigaste klädsel (dock inte toga, det fick man inte ha nu) och fixat håret i en extra snofsig frisyr, eftersom det var denna dag som romarnas mest populära högtid Saturnalia inleddes. Denna högtid firades ursprungligen till ära av skördeguden Saturnus. Vid detta datum skulle förhoppningsvis alla vara färdiga med höstsådden och detta skulle firas med en hejdundrande fest. Dels som tack för att Saturnus hade sett till att man blev klar med sådden och de andra göromålen som hörde jordbruket till, dels som en förhoppning om att han skulle vaka över sådden och se till att allt gick bra tills att det var dags att skörda

Saturnalia var även av andra anledningar en viktig helgdag i den romerska kalendern. Det var på detta datum som Saturnustemplet i Rom hade invigts år 497 f.Kr. Denna händelse uppmärksammades naturligtvis på plats vid templet, som för detta tillfälle hade smyckats med girlanger och fyllts med ädelgranar. Först och främst så hade man flera stora offerceremonier, följt av ett lectisternium, en slags offermåltid som delades mellan människorna och guden själv och även en bankett där hela staden var bjuden. Det hela avslutades med att man knöt loss det bomullsband som den enorma gudastatyn i templet hade runt fötterna, för att symbolisera att Saturnus nu var fri, i alla fall för några dagar.

Huruvida Saturnusstatyn sprang iväg och festade eller inte är dessvärre inte känt. Vi vet dock från de antika källorna att mer eller mindre ALLA andra gjorde det. Nu var det fullt party under vilket man helt släppte på alla regler och sprang runt och tjoade ”Io Saturnalia” till varandra. Slavarna behövde inte arbeta utan kunde ägna sig åt spel och tärning, låna sina ägares kläder och man tyckte även att det var roligt med olika slags omvända rollspel , t.ex. där ägarna fick servera sina slavar i stället för tvärtom. Alla skolor var stängda och det var förbjudet att ingå avtal eller gör affärer av något slag under dessa dagar. Lika bra var nog det, ska vi tro de antika författarna så var detta en ganska onykter högtid. Statius talar om att han var snurrig av mycket vin och skratt, Catullus säger att det var den bästa dagen på hela året, och surpuppan Seneca klagar över att hela staden festade nu.

Man utsåg även en ”Saturnalia kung”, Saturnalicius princeps, som kunde roa sig med att ställa till ännu mer kaos genom att gå och beordra personerna omkring honom vad de skulle göra. Vanligtvis handlade det om fåniga upptåg som att slänga varandra i vattnet eller sjunga tramsiga sånger utan kläder på sig. Tacitus berättar att kejsar Nero hade varit utsedd till denna roll i sin ungdom och tyckt att detta var oerhört trevligt.

På festivalens tredje dag, 19 december som även kallades sigillaria, så fick man skärpa till sig lite för nu var det dags för presentutdelning. Eftersom ingen under denna högtid skulle skylta med sin status så gav man varandra enklare saker såsom vaxfigurer, även de kallade sigillaria eftersom de var gjorda just för detta tillfälle. Det var likaså populärt att ge varandra skämtsaker, vilket Kejsar Augustus sägs ha tyckt var väldigt kul. För att alla skulle ha råd att vara med så fick ägare eller patroner ge lite pengar till sina slavar och klienter för att dessa också skulle ha råd att köpa presenter.

Kejsar Augustus tyckte att det var väldigt länge att ha hela staden stängd i sju dagar för detta, så på hans order förkortades Saturnalia till att bara vara i tre dagar. Caligula ändrade tillbaka så att det åter blev fem dagar då han kom till makten, men detta verkar inte ha spelat någon roll då hela romerska folket fortsatte festa i sju dagar oavsett vad som bestämdes uppifrån. Detta verkar onekligen ha varit en högtid som var svår att få bort och det är svårt att inte se en del likheter i denna högtid med dagens julfirande.

Att den kristna julen råkar infalla där den gör, menar många inte har det minsta med att det behövdes ett alternativ till Saturnalia för att kristna romarna att göra. De hävdar i stället att eftersom romarna också, den 25 december, hyllade solguden Sol Invictus, som var en av Kejsar Konstantins favoriter, att han helt enkelt lät slänga in julen här då det var dags att officiellt börja fira den år 336 e.Kr. Sedan kan vi kanske inte bortse från att det finns många likheter mella dagens julfirande och saturnalia, såsom att man tar in granar, ger presenter, skänker pengar till de fattiga, spelar spel och leker lekar, och kanske inte minst, slår till med en rejäl fylla på något julbord. Så från oss alla, till er alla ” Io Saturnalia!!!”