Romarnas nyår

Bloggen vill inleda med att önska alla läsare Felix sit annus novus, eller som vi säger på svenska, ett riktigt gott nytt år! Vad kan då passa bättre än att börja det nya året med en liten text om hur våra vänner romarna firade nyår? Som vanligt när det handlar om romarna så är detta inte det enklaste att reda ut. Från början firade man nämligen inte alls nyår den första januari, utan 15 mars. Riktigt varför man firade nyåret i mars vet man inte riktigt, det kan ha varit för att det var krigsguden Mars månad och att han hade fötts den första mars. En annan anledning sägs vara att templet till Juno Lucina på Esquilinen nu invigdes, medan andra menar att det var ett sätt att fira att våren kom, samt att Anna Perenna högtiden också inföll vid denna tid, samt att översteguden Jupiter hyllades i mars. Kalendern hade emellertid sett ut på detta vis ända sedan 600-talet f.Kr, och är också förklaringen till att vi ännu idag har en förskjutning på månaderna då t.ex. november (nove = nio) och december (deci = tio) naturligtvis inte var menade att vara elfte och tolfte månaderna.

Den som till sist ordnade upp detta var ingen mindre än Julius Caesar själv. Han hade insett att den gamla kalender man gick efter och som hade inrättats efter månens faser inte riktigt fungerade längre. Allt för ofta hamnade bokstavligen tiden ur led och man tvingades korrigera detta på olika sätt. Efter lite hjälp av en smart grek vid namn Sosigenes, fick man år 45 k.Kr. fram en ny kalender som i stället för att följa månen nu var baserad på solåret. För att det inte skulle bli allt för stora förskjutningar så stoppade man också in en extra dag i februari var fjärde år. Nu funkade ju denna kalender inte i längden ändå, Sosigenes hade missat att solåret hade 365, 242199 dagar istället för 365, 22 dagar vilket ledde med en förskjutning på elva minuter varje år. Påven Gregorius lät emellertid fixa det år 1570, vilket ledde till att världen kunde räkna med att nyårsafton inföll på rätt dag.

Nu är det Caesar vi har att tacka för att vi har nyårsafton när vi har det, eftersom en av de mer revolutionerande sakerna med kalendern var att han helt enkelt lät starta om det nya året så att det nu började första januari, eller Calendae Inauariae som romarna sade. Detta var en ganska praktisk lösning på många sätt. Från början hade konsulerna tillträtt sina ämbeten 15 mars, men eftersom det var ganska opraktiskt att hinna planera fälttåg och annat så sent på året, så ändrade man detta år 153 f.Kr till att konsulerna nu tillträdde första januari istället. Att starta det riktiga året samtidigt som det politiska var naturligtvis något som borde ha tilltalat Caesar, samt att konsulernas tillträde kan ha haft en koppling till att man även tidigare ansåg att detta var starten på året.

En annan anledning var att guden Janus som januari är uppkallad efter var en gud som var nära förknippad med dörrar eller liminala zoner av olika slag. Han hade två ansikten ett åt varje håll och kunde således vaka över alla som kom eller gick. Detta gjorde även att man kunde se Janus som en lämplig nyårsgud då man nu trädde in i det nya året på samma sätt som man träder in genom en dörr.

Nyårsdagen firades således med offer till Janus i hopp om att det kommande året skulle bli lyckosamt. Dörrarna på husen dekorerades med gröna kvistar under dagen och med små oljelyktor på kvällen. Det var även brukligt att man gav presenter i form av fikon och honung till nära och kära. Romarna hade en föreställning om att om de var lyckliga på nyåret, så skulle de vara lyckliga resten av året också. Man gjorde således allt man kunde för att hålla sig på gott humör under denna dag, och på kvällen avslutades det hela med rejäla fester både i hemmen och på de olika barerna runt om i städerna.