Just nu präglas mycket av vår tillvaro av Covid 19-pandemin. Även antikens civilisationer hemsöktes av diverse farsoter. Den antoninska pesten är en av flera som plågade det romerska riket. Men också Grekland drabbades. Mest berömd är den epidemi som härjade i Aten under flera omgångar mellan 430-426 f.Kr. Vid denna tid styrdes Aten av den berömde statsmannen Perikles. Året innan (431 f.Kr.) hade atenarna hamnat i krig mot ärkerivalen Sparta (det så kallade Peloponnesiska kriget). Epidemin bidrog till att försvaga Atens militära förmåga och 404 f.Kr. erkände sig atenarna besegrade av Sparta.
Perikles dog 429 f.Kr. Han var en av tusentals atenare som dukade under för pesten. Mellan 75 000 och 100 000 personer tros ha avlidit, vilket motsvarar en fjärdedel av Atens befolkning. Ett annat offer för denna epidemi är den 11-åriga flickan Myrtis som vi snart skall bekanta oss med. Hennes kvarlevor har påträffats i en massgrav i Aten. Men först lite bakgrund till den farsot som bragte både henne och Perikles om livet. Epidemin drabbade Aten under det Peloponnesiska krigets andra år. Att farsoten fick så förödande konsekvenser i just Aten kan förklaras av krigssituationen. Ingen annan stad eller plats blev lika hårt drabbad.
Perikles var en lysande statsman och strateg. Ett av hans strategiska beslut skulle dock få oväntat dödliga konsekvenser. Atens militära styrka låg i dess överlägsna flotta. Sparta förlitade sig istället på sina marktrupper. Därför bestämde Perikles att hela befolkningen skulle dra sig tillbaka innanför stadsmurarna. Dessa murar skyddade inte bara Aten, utan sträckte sig hela vägen till hamnstaden Pireus. Tanken var att Pireus med skydd av flottan skulle kunna försörja stadens befolkning med förnödenheter. Perikles strategi innebar att många invånare på landsbygden flyttade in i staden. Följden blev överbefolkning och brist på mat och vatten. Även de sanitära förhållandena försämrades. Aten blev en riktig grogrund för sjukdomar.
Vi har ett ögonvittne till den atenska pesten. Det rör sig om den berömde historikern Thukydides som inte bara bevittnade sjukdomens härjningar, utan även själv ådrog sig sjukdomen och överlevde. Han beskriver en farsot som kom till Grekland från Etiopien via Egypten och Libyen. Vidare skriver han att denna pest var ytterst dödlig. En fjärdedel av stadens befolkning skall ju ha dött. Föga förvånande var läkarna extra utsatta, då de kom i nära kontakt med de sjuka. Gravbålen brann dag som natt. Thukydides berättar att när spartanerna såg de brinnande bålen valde de att dra tillbaka trupperna som var stationerade utanför Aten. Av förståeliga skäl var de inte särskilt pigga på att komma i kontakt med den smittade fienden.
Farsoten fick omfattande sociala konsekvenser. Thukydides beskriver hur människor helt förlorade sin moraliska kompass. Folk brydde sig inte längre om att följa stadens lagar, eftersom de redan upplevde sig leva under en dödsdom. Därtill började folk spendera sina pengar som om det inte fanns någon morgondag. För en del fattiga invånare innebar pesten en ekonomisk jackpott, då de plötsligt blev rika när de ärvde sina döda släktingar. Många atenare upplevde även religiösa tvivel och kände sig övergivna av sina gudar. Sjukdomen tycktes ju drabba folk utan minsta hänsyn till en persons fromhet mot gudarna. Vissa atenare såg även pesten som ett tecken på att gudarna favoriserade Sparta.
Detta moraliska förfall kom främst till uttryck i hanterandet av sjuka och döda. Sjukdomen var mycket smittsam och de som åtog sig att vårda de sjuka löpte högst risk att själva smittas. Därför fick många dö ensamma, då ingen ville riskera sitt liv för att ta hand om dem. De döda kropparna staplades ovanpå varandra, lämnades att ruttna utan en ordentlig begravning eller kastades i massgravar. Ibland kunde likbärarna stanna till vid ett redan brinnande gravbål, dumpa en ny kropp ovanpå bålet och gå därifrån. Allt detta gick helt emot antik grekisk praxis. De atenare som hade turen att överleva pesten utvecklade immunitet och fick i uppgift att ta hand om dem som senare blev sjuka.
En massgrav daterad till mellan 430 och 426 f.Kr. har hittats precis utanför Kerameikos i Aten. Massgraven upptäcktes under arbetet med en metrostation vid Kerameikos och den grävdes ut mellan 1994-95. Den schaktformade graven kan ha innehållit cirka 240 individer och av dessa var minst tio barn. Skeletten i gravarna hade placerats ut slumpmässigt utan något jordlager mellan dem. Gravgåvorna som hittades bestod av rätt ordinära gravvaser, däribland vita Lekythoi (oljeflaskor) från andra halvan av 400-talet f.Kr. Kropparna antas ha placerats i gropen med en eller två dagars mellanrum. Det rör sig alltså om en massgrav som skyfflats samman i ett tillstånd av panik, troligtvis till följd av en farsot.
Ett av barnen som påträffades i massgraven är den 11-åriga flickan Myrtis. Vi vet såklart inte vad Myrtis verkligen kan ha hetat. Namnet valdes ut bland vanliga antika grekiska namn. Enbart ett fåtal mänskliga skelett finns bevarade från det klassiska Grekland, då de flesta kremerades. Men Myrtis var inte kremerad och henne skalle var i ovanligt bra skick. Ett team bestående av den grekiske professorn Manolis Papagrigorakis tillsammans med en grupp svenska specialister hjälptes åt att återskapa hennes ansiktsdrag. Myrtis bruna ögon och röda hår är dock bara en gissning. Man har nämligen ännu inte genomfört den typ av DNA-studier som kan säkerställa hårfärg och ögonfärg. Myrtis frisyr och linnedräkt följer det aktuella modet.
Tack vare vårt ögonvittne Thykydides har vi en bra bild av vilka symptom som drabbade de sjuka. Sjukdomen började med symtom på huvudet och spred sig sedan över resten av kroppen. Bland de symtom som kunde uppkomma var feber, heshet, nysningar, hosta, kräkningar, varblåsor, extrem törst, sömnlöshet och diarréer. Traditionellt sett har man ansett att det måste ha rört sig om ett utbrott av böldpest. En DNA-studie från 2005 av tänderna från Myrtis och andra individer i massgraven visade dock att de hade dött till följd av tyfusfeber. De typiska symtomen för denna sjukdom påminner om dem som finns beskrivna hos Thukydides. Resultaten från 2005 är dock omstridda och studien har kritiserats för sina metodologiska brister.
Oavsett vilken sjukdom hon dog av har Myrtis lyckats göra ett starkt avtryck i våra dagar. 2010 visades hon upp offentligt för första gången på Akropolismuseet i Aten. Därefter begav sig Myrtis ut på en global resa till flera museer. Hon har även blivit omnämnd i historieböcker, deltagit i avslutningsceremonin vid Paralympiska spelen 2011 och blivit avbildad på frimärken och mynt. Inte dåligt av en flicka från antikens Aten. Myrtis föll offer för en atensk epidemi. 2500 år senare deltar hon i kampen mot våra dagars pandemi. Hennes ansikte figurerar nämligen i en tecknad film där hon uppmanar oss att lyssna på experterna, tvätta händerna och hålla avstånd. Gör nu som Myrtis ber er, så skall ni se att även vår pandemi snart är ett minne blott.
Garum, Gudar & Gladiatorer 
Vad intressant, tack!
GillaGilla