Kleobis och Biton

Idag är det Mors dag och vad passar då inte bättre än att hylla bröderna Kleobis och Biton. Två grekiska ynglingar som gått till historien för den hängivenhet som de visat sin moder. Dessa gossar levde under arkaisk tid (runt 580 f.Kr.) och härstammade från staden Argos (inte att förväxla med hunden Argos) på Peloponnesos. Vi hör för första gången talas om dem hos historikern Herodotos, känd som historieämnets fader. Herodotos berättar om kung Krösus från Lydien som har besök av den atenske statsmannen Solon vid sitt hov i staden Sardis (i västra Anatolien). Solon var känd som en klok man och Krösus frågade honom vem han ansåg vara världens lyckligaste person, med förhoppning om att svaret skulle falla på honom själv. Till sin förvåning nämner Solon honom inte alls, utan en atensk man vid namn Tellus, och så de två bröderna från Argos, Kleobis och Biton.

Solon berättar för Krösus att de två ynglingarna från Argos var söner till Kydippe som var prästinna åt gudinnan Hera. När invånarna i Argos skulle fira en festival till ära åt Hera skulle deras mor åka till gudinnans tempel i en vagn. Oxarna som skulle dra vagnen gick dock inte att finna. Då det brådskade att ta sig till templet, valde Kleobis och Biton att spänna fast sig själva vid vagnen och drog därefter vagnen med modern den åtta kilometer långa vägen till Heras tempel. De anlände vid templet i hela församlingens åsyn, vilken prisade dem för deras styrka och hängivenhet. Även modern prisades för att hon hade sådana fantastiska söner. Detta var till stor glädje för Kydippe som var mäkta stolt över sönernas prestation. Hon gick därför fram till kultstatyn av Hera i templet och bad gudinnan att ge hennes söner det bästa som en människa kan få.

Hera lyssnade på Kydippe och uppfyllde hennes önskan, men kanske inte på sådant sätt som vi hade förväntat oss. Ynglingarna fick vare sig en präktig vagn, flotta kläder eller en kista full med guldpengar. Istället belönades de med den eviga sömnen. Efter att modern förrättat sin bön till Hera offrade pojkarna och deltog i en måltid, varpå de somnade i Heras tempel för att aldrig mera vakna. På så vis slutade deras liv och denna eviga sömn var Heras gåva till dem. Enligt Solon var detta en fantastisk död: att få somna in i stillhet när man befinner sig i sina bästa år. Solon framstår onekligen som en riktig dysterkvist, då han ansåg det vara bättre för en människa att dö än att leva.

Invånarna i Argos var mäkta imponerade av brödernas bedrift, och den fina belöning som gudinnan förärat dem. De valde därför att göra statyer av Kleobis och Biton och resa dem i Apollons berömda helgedom i Delfi. I denna helgedom har det påträffats två identiska statyer av nakna ynglingar (kouroi) med långt flätat hår. Dessa statyer har daterats till första halvan av 500-talet f.Kr. Det har därför spekulerats i om de kanske föreställer Kleobis och Biton. Statyerna är massiva och muskulösa, vilket skulle passa bra ihop med att de enligt Herodotos hade en väldig kroppsstyrka och att båda hade vunnit priser i olika tävlingar. Det som talar emot denna tolkning är att en inskrift på statyernas bas identifierar dem som prinsar, vilket passar bättre ihop med Zeus gudomliga tvillingsöner Kastor och Polydeukes (dioskurerna).

Oavsett om statyerna föreställer bröderna eller inte, så har Kleobis och Biton för alltid skrivit in sig i historieböckerna genom sin heroiska bragd. Vad tyckte då Krösus om denna sedelärande berättelse? Han hade ju hoppats på att Solon skulle nämna honom som världens lyckligaste, då han var både mäktig och snuskigt rik. Men icke, varav den tidigare så högt respekterade Solon föll i onåd. Solon ansågs vara dåraktig och uppmanades att omgående lämna Krösus rike.