Vanligtvis går en person till historien för stordåd såsom att grunda ett imperium, erövra ett mäktigt rike eller införa en ny religion. Sedan finns de dom som skriver in sig i historieböckerna av mindre nobla skäl. En sådan person är greken Hippokleides vars fuldans på fyllan för 2500 år sedan gjorde honom minst sagt legendarisk. Genom sin fylledans förlorade Hippokleides inte bara en potentiell hustru utan även möjligheten att bli härskare över staden Sikyon. Något som den fyllerusige Hippokleides inte verkar ha brytt sig nämnvärt om. I alla fall inte om man får tro hans bevingade ord ”Det bekymrar inte Hippokleides!”.
Berättelsen om Hippokleides tar sin början vid slutet av 500-talet f.Kr. Då anordnades en något annorlunda tävling i Sikyon i nordöstra Peloponnesos. Sikyon låg i närheten av Korint och styrdes på denna tid av en tyrann (en slags envåldshärskare) vid namn Kleistenes. Denne Kleistenes ville gifta bort sin dotter Agariste. Självklart dög inte vilken man som helst åt hans dotter. Enbart den bäste mannen i hela Grekland var god nog för henne. För att utröna vem denne exceptionelle man kunde tänkas vara anordnade Kleistenes en tävling. Förutom att vara bäst och dugligast skulle den blivande maken även tillhöra en mäktig aristokratisk familj. Detta för att ytterligare förstärka Kleistenes maktposition. Vad Agariste själv önskade hos en blivande make togs det ingen större notis om.
Med tanke på sina högt ställda krav önskade Klesitenes så många giftassugna kandidater som möjligt. I en tid som saknade massmedia utgjorde stora sammankomster och tävlingar ett bra tillfälle att nå ut med sitt budskap. Och vilket tillfälle passade inte bättre än de vida berömda olympiska spelen som lockade tusentals från hela den grekiska världen. Kleiestenes stod själv som segrare i kappkörning med fyrspann när han skickade ut en inbjudan till alla grekiska ungkarlar att tävla om hans dotters hand. Men vem som helst kunde inte delta. Endast de som var av aristokratisk börd och hade delgivit sitt intresse inom 60 dagar var välkomna.
Intresset var massivt och historikern Herodotos berättar att potentiella friare reste till Sikyon från hela den grekiska världen. Giftassugna män kom resandes så långt bortifrån som Sibarys i Magna Graecia (Syditalien) och Jonien i västra Anatolien (nuvarande Turkiet).Kleistenes ville inte fatta ett förhastat beslut. Under flera månaders tid observerade han friarna på tu man hand och i grupp. Han byggde till och med en hästkapplöpningsbana och anordnade brottningsmatcher för att bedöma kandidaternas atletiska förmågor.
Men en blivande envåldshärskare behövde såklart inte bara vara en duktig idrottsman. Han behövde även kunna föra sig och fatta kloka beslut. Därför såg Kleistenes till att umgås med friarna i samband med måltider och andra sociala aktiviteter. Vid dessa tillfällen observerade han hur de uppträdde mot varandra och deras förmåga att konversera. Av alla de sturska män som ansåg sig vara värdiga Agaristes hand var det två kandidater som utmärkte sig lite extra. Båda dessa män var bördiga från framstående aristokratiska släkter i Aten. Deras namn var Megakles (son till Alkmeon), och såklart, den danssugne Hippokleides (son till Teisandros).
För att kunna fatta sitt slutgiltiga beslut bjöd Klesitenes samtliga friare och invånarna i Sikyon på en påkostad bankett. Han såg till att 100 oxar offrades, att borden dignade av mat och att alkoholen flödade. När alla gäster var mätta och belåtna anordnande Kleistenes två tävlingar. Därefter skulle han fatta sitt beslut. I den ena tävlingen skulle friarna visa sin berättartalang och i den andra sin musikaliska skícklighet. Hippokleides var den mest framstående kandidaten i båda dessa tävlingar, varav Kleistenes alltmer lutade åt honom som sin blivande svärson. Men i takt med att alkoholen fortsatte att flöda började det att gå illa för den berusade Hippokleides.
Där alkoholen går in, åker vettet ut, brukar det heta. Och det fick Hippokleides bittert erfara när han i ett ödesdigert ögonblick bestämmer sig för att roa gästerna med en egenkomponerad (fylle)dans. Han ber flöjtblåsaren att spela en låt och drar igång sin dans. Till att börja med nöjer han sig med att bara dansa på golvet, men efter en stund beordrar han att man skall ställa in ett bord. Han klättrar upp på bordet och fortsätter sin dans. Enligt Herodotos uppträder Hippokleides som en sann idiot. Han beskriver hur Hippokleides ställer sig på huvudet och sprattlar med benen i luften samtidigt som han försöker hålla takt med flöjtmusiken. Om inte detta var illa nog lyckas han skämma ut sig än mer. Med benen sparkandes i vädret råkar Hippokleides nämligen att exponera sina privata delar (vår tids underkläder var inte uppfunna än) inför Kleistenes och övriga festdeltagare.
Klesitenes var vid det här laget minst sagt förbannad och upplyste Hippokleides om att han försuttit alla chanser att vinna tyrannens dotter. Enligt Herodotos skall han ha sagt ”Teisandros son, där dansade du bort ditt giftermål”. Det är nu som Hippokleides, bortom all skam, fäller de infamösa orden ”Det bekymrar inte Hippokleiedes!” (på grekiska: Ού φροντίς Ιπποκελίδη). Dessa ord har genom historien kommit att symbolisera total likgiltighet inför att känna skam över sitt nesliga beteende.
Medan Hippokleides fuldansade sig in i historien bestämde sig Kleistenes för att ge sin dotters hand till Megakles. Megakles kom från den berömda alkmeonidiska släkten i Aten. Tillsammans med Agariste fick han sonen Kleistenes. Denne Kleistenes skulle komma att få en lysande politisk karriär i Aten och genom sina politiska reformer lade han grunden för det demokratiska systemet. Som den västerländska demokratins fader gick han därmed till historien med ett något mer ärofyllt eftermäle än den fylledansande Hippokleides.
Garum, gudar & gladiatorer 