Ni som har följt denna blogg ett tag känner nog numera till att antikens människor hade en ganska avslappnad inställning till erotisk konst. Därtill förekom en hel del föremål med sexuella motiv som hade helt vardagliga användningsområden till exempel lampor eller lyckobringande fallossymboler. Romarna hade sannolikt inga problem med dessa motiv utan såg dem som en del av sitt normala liv.
När man under 1700-talet upptäckte Pompeji och Herkulaneum så dök det upp många marmorstatyer, delar av tempel och annat som uppskattades som utsmyckningar i de olika furstepalatsen. Det dök dock även upp en hel del andra vardagsföremål och med tiden hamnade dessa på Museo Archeologico Nazionale di Napoli, det arkeologiska museet i Neapel. Bland dessa var naturligtvis många föremål eller målningar med erotiska inslag och även dessa hamnade i de utställda samlingarna.
Nu visade det sig snabbt att det tidiga 1800-talets besökare inte hade en fullt så avslappnad attityd till pompejanska penisar som romarna hade haft, utan många av föremålen ansågs vara rent chockerande. Nu bidrog detta knappast till att minska intresset för ett besök på museet för även om många föremål ansågs rent skandalösa så blev de också snabbt omtalade och rent av de stora dragplåstren till utställningarna. Ändringen kom år 1819 när Neapels dåvarande tronföljare besökte museet tillsammans med sin familj och höll på att sätta i halsen över att så många ekivoka föremål stod där till allmän beskådan för såväl kvinnor som barn. Han begärde snabbt att de föremål som kunde anses för sexuella skulle flyttas till ett eget rum, i vilket man kunde hålla dem inlåsta. Sagt och gjort, man samlade ihop 109 föremål, en samling som kom att växa i takt med att utgrävningarna fortsatte och stoppade in dem i ett eget rum, det så kallade ”Gabinetto Segreto”, eller på svenska, ”det hemliga rummet”.
För att säkerställa att ingen skulle råka smita in så förseddes dörren med tre olika lås som handhades av tre olika personer. Man beslutade även att enbart personer i ”mogen ålder och med god moral” skulle få tillträde till rummet. Hur man kontrollerade det senare kan man kanske fundera över, men uppenbarligen så fanns det lämpliga metoder.
Det blev inte bättre av att det var mycket oroligt politiskt sett i området vid denna tid. År 1848 hade Neapel och Kungariket Bägge Sicilierna (den största staten i Italien innan landet enades) uttryckt krav på liberala reformer och antiken och inte minst den erotiska konsten blev en slags symbol för detta. Detta uppror slogs dock tillbaka av Bourbonerna och reglerna för vad som ansågs kunna skada moralen blev ännu hårdare. År 1851 så beslutade den dåvarande museidirektören Spinelli di Sangiorgio att hela samlingen skulle flyttas till ett förråd och man helt enkelt skulle mura igen detta i hopp om att föremålen skulle falla i glömska. Samlingarna öppnades upp tillfälligt under Garibaldis tid i Neapel, men under större delen av seklet samt under 1900-talet så fortsatte man med att ha många restriktioner kring vem som fick besöka Gabinetto Segreto.
Det var faktiskt först år 2000 som samlingen öppnades upp permanent för besökare. Man valde nu att presentera föremålen mera kronologiskt och att visa upp dem som källor till vardagslivet under antiken. Namnet Gabinetto Segreto finns dock fortfarande kvar och är inte oväntat den tveklöst mest besökta delen av Neapels arkeologiska museum.
Garum, gudar & gladiatorer 